En organiserad räddningstjänst är en stark räddningstjänst
Blogginlägg
Kommunal har avslutat en avtalsrörelse där vi förhandlat Sveriges största kollektivavtal. Avtalet vi förhandlar med SKR och Sobona – det omfattar långt över 300 000 medlemmar, och många yrkesgrupper. Men den här gången ställdes mycket på sin spets på grund av reglerna om dygnsvila, framför allt för de yrken där dygnspass varit vanliga.
Den senaste tiden har jag besökt ett antal stationer för att träffa medlemmar och anställda, haft digitala möten med förtroendevalda och i augusti ska jag få möjlighet att praktisera en dag här i Stockholm. Jag ska inte sticka under stol med att kritiken och besvikelsen över avtalet är omfattande och stor. Många lyfter en besvikelse över Kommunal och mig, men också över att de har en arbetsgivare som inte verkar bry sig om medarbetarnas arbetsmiljö och deras perspektiv, utan bara har fokus på sin verksamhet. Det gör mig både ledsen och besviken. I min värld lyssnar en bra arbetsgivare på sina anställda, samverkar och förhandlar, både för att få en välfungerande verksamhet och för att de anställda ska må bra, få en god arbetsmiljö och bli lyssnade på.
Inför avtalsrörelsen såg vi ett mycket stort engagemang i kåren. Det kom in en mängd avtalsförslag och många har också hört av sig på olika sätt för att dela med sig av sin verklighet. Också i förhandlingsdelegationen var räddningstjänsten väl representerad. Vi gick in med ett gott kunskapsläge. Men förhandlingar är ett givande och tagande, och vår motpart har visat, med all önskvärd tydlighet, att de inte delar vår verklighetsbeskrivning. Det har varit mycket svåra förhandlingar för att rubba dem i frågan om räddningstjänstens arbetstider, trots det enorma engagemang som finns inom kåren i denna fråga.
En verksamhet med höga krav på komplex beredskap
Jag imponeras ständigt av räddningstjänstens förmåga att hålla ihop laget för att utföra det väldigt komplexa arbete som måste utföras. På några sekunder ska hela laget leverera på topp, utan att veta vilken utmaning de har framför sig. För det krävs det många och olika kompetenser – allt från dykare och rökdykare till sjökompetens. Kompetenser som tar mellan 3 och 5 år för en brandman att lära sig. Utöver detta har många dessutom uppdrag att ansvara för nationell beredskap. För att lyckas hålla ihop all kompetens i drift dygnet runt, utryckningar, övningar och utbildning har arbetstiderna finkalibrerats genom åren mellan stationer inom en kommun, region och nationellt. Allt hänger samman och måste fungera tillsammans och för att kunna öka rekryteringen till branschen krävs arbetstider som gör att det går att kombinera arbete och privatliv.
Det är tydligt för mig att förtroendet har brustit och mycket krävs för att bygga upp det igen.
Vi lyckades dock flytta fram våra positioner gentemot arbetsgivarna en aning. Förfarandet för att söka dispens är förenklat och besluten ska i förlängningen kunna tas lokalt, utan prövning i nämnden. Men självklart är vi inte nöjda. Vi vet att många förväntade sig mycket mer av oss. Det är tydligt för mig att förtroendet har brustit och mycket krävs för att bygga upp det igen.
Det arbetet är redan påbörjat. En del av de viktiga förflyttningarna i avtalet var en arbetsgrupp om räddningstjänstens förutsättningar. Där ska vi tillsammans med motparten se över vilka justeringar på bland annat arbetstidsområdet som kan behövas utifrån räddningstjänstens specifika behov ur ett långsiktigt perspektiv. Detta hoppas jag ska ge oss en riktigt god startplatta när vi sätter oss vid förhandlingsbordet nästa år.
En stark organisation ger kraft till förändring
Ett annat viktigt arbete är det projekt som startats upp centralt på förbundet som har som mål att öka organisationsgraden inom räddningstjänsten. Projektet ska inhämta synpunkter och arbeta strategiskt för att bygga den fackliga styrkan inifrån. Vi ska bland annat se över de sätt som vi idag hanterar räddningstjänstens frågor, verka för en nationell enhetlig utbildning, skyddad yrkestitel och cancerprevention och driva frågor om hälsa och säkerhet på internationell nivå.
Utan medlemmar och utan engagemang blir mitt uppdrag omöjligt – det är tillsammans som vi förändrar.
Det är nämligen så det behöver gå till. Kan vi bygga en stark organisation av engagerade brandmän och brandbefäl inom Kommunal så kan vi påverka arbetsgivarna ännu mer än idag och fortsätta att påverka genom den svenska modellen. Driva de förslag till förändring som vi som medlemmar ser behövs. En del medlemmar har valt att lämna Kommunal efter den turbulenta tid vi har haft, men majoriteten väljer att stanna kvar. Som avtalssekreterare är jag tacksam för det. Utan medlemmar och utan engagemang blir mitt uppdrag omöjligt – det är tillsammans som vi förändrar.
Nu ska vi fortsätta jobba framåt för att fortsätta bygga Sveriges starkaste fackförbund för räddningstjänsten. Jag hoppas du är med på resan.
Relaterat innehåll
Blogginlägg av Johan Ingelskog
Kommunal visar vägen – dags för SKR att följa efter
Medlemmarna i Kommunal har stått i frontlinjen för välfärden, både under pandemin och nu, mitt i ekonomiska prövningar med inflation och svag tillväxt. Medlemmarnas insats har varit avgörande, och deras engagemang obestridligt. Men när vi med välgrundade och rättvisa yrkanden satte oss vid förhandlingsbordet, möttes vi av en ovilja från Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) och Sobona att ens överväga nödvändiga lösningar. Bristen på dialog och förståelse har därför drivit oss till en punkt där vi sett oss tvingade att varsla om konflikt.Blogginlägg av Johan Ingelskog
Dygnsvilan – Kommunals tolkning och uppfattning
Det är nu över två år sedan vi fick det första brevet från regeringen med information om att Kommissionen framfört kritik mot reglerna om dygnsvila i vårt kollektivavtal med Sveriges kommuner och Regioner och Sobona företag. Jag ska inte sticka under stol med att de senaste två åren har varit turbulenta när det gäller att ändra reglerna om dygnsvila, både med SKR och Sobona men också med alla våra andra motparter. Det är och har varit ett stort och svårt arbete.
