Johan Ingelskog

Detta med dygnsviloregler har varit en utdragen historia. Ända sedan vi mottog ett brev från EU-kommissionen med kritik har vi suttit i mycket svåra och långa förhandlingar med våra motparter. Först med SKR och Sobona, och nu med de privata vinstdrivande vårdbolagen och med de ideella aktörerna. Och det är av största vikt att vi lyckas, av flera anledningar. Här gör jag ett försök att förklara hur det hänger ihop.

Kommunal har avslutat en avtalsrörelse där vi förhandlat Sveriges största kollektivavtal. Avtalet vi förhandlar med SKR och Sobona – det omfattar långt över 300 000 medlemmar, och många yrkesgrupper. Men den här gången ställdes mycket på sin spets på grund av reglerna om dygnsvila, framför allt för de yrken där dygnspass varit vanliga.

De kollektiva nyttorna i kollektivavtalet och den individuella rättigheten som är reglerad i våra stadgar går hand i hand. Jag möts ofta av olika argument om att man vill ställa dessa mot varandra – jag ser det precis tvärtom.

Medlemmarna i Kommunal har stått i frontlinjen för välfärden, både under pandemin och nu, mitt i ekonomiska prövningar med inflation och svag tillväxt. Medlemmarnas insats har varit avgörande, och deras engagemang obestridligt. Men när vi med välgrundade och rättvisa yrkanden satte oss vid förhandlingsbordet, möttes vi av en ovilja från Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) och Sobona att ens överväga nödvändiga lösningar. Bristen på dialog och förståelse har därför drivit oss till en punkt där vi sett oss tvingade att varsla om konflikt.

Det är nu över två år sedan vi fick det första brevet från regeringen med information om att Kommissionen framfört kritik mot reglerna om dygnsvila i vårt kollektivavtal med Sveriges kommuner och Regioner och Sobona företag. Jag ska inte sticka under stol med att de senaste två åren har varit turbulenta när det gäller att ändra reglerna om dygnsvila, både med SKR och Sobona men också med alla våra andra motparter. Det är och har varit ett stort och svårt arbete.

Nu är det nästan ett år sedan årets avtalsrörelse tog sin början, en avtalsrörelse som, precis som 2023, börjar lida mot sitt slut. Det är därför på sin plats att summera året som varit.

Jag vill passa på att dela med mig av några tankar om den pågående konflikten mellan Kommunal och arbetsgivarorganisationen Visita. Konflikten grundar sig i medlemmars rättigheter, välmående och arbetsvillkor. Kommunal tvingas nu varsla om strejk för att försvara rätten till löneökningar i nivå med märket för de som arbetar som måltids- och kökspersonal på arbetsplatser så som sjukhus, vårdcentraler och storkök.

Avtalsrörelsen är för varje avtalssekreterare det stora mästerskapet. Allt står på spel. Lönerna sätts, arbetsvillkoren spikas, tillvaron avgörs för tusentals och åter tusentals medlemmar.

Nu har avtalsrörelsen dragit igång på allvar! För ett par veckor sedan tog förbundsstyrelsen beslut om Kommunals yrkanden för de avtal som löper ut under tidig vår och den närmaste tiden kommer vi växla yrkanden på en majoritet av våra avtalsområden. I slutet av februari träffar vi vår största motpart på den privata sidan, Vårdföretagarna, för att överlämna våra yrkanden och ta emot deras.