Dygnsvilan – Kommunals tolkning och uppfattning

Arbetstidsdirektivet är en skyddslagstiftning, till skydd för liv och hälsa för arbetstagare. Det är ett så kallat minimidirektiv, vilket innebär att det inte kan underskridas när det implementeras i nationell lagstiftning eller i kollektivavtal. Direktivet är tillämpligt på alla sektorer och utrymmet att undanta en viss verksamhet från direktivets regelverk helt och hållet är väldigt begränsat.  

Rätten till dygnsvila finns i artikel 3 i direktivet, som föreskriver att medlemsstaterna ska säkerställa att varje arbetstagare får minst elva timmars sammanhängande ledighet per 24-timmarsperiod. Det är alltså den huvudregel som gäller, om inga avvikelser görs. Sådan möjlighet finns i artikel 17 och 18, att inom ramen för direktivets tillämpning göra avvikelser genom lag och kollektivavtal från vissa av direktivets regler. Här anges bland annat att ”avvikelser [om dygnsvila] skall tillåtas på villkor att motsvarande kompensationsledighet beviljas de berörda arbetstagarna eller – i undantagsfall, när det inte är möjligt att bevilja sådan ledighet av objektiva skäl – att de berörda arbetstagarna ges lämpligt skydd.”. Det innebär att det är möjligt att genom kollektivavtal träffa regler om avvikelse från rätten till 11 timmars dygnsvila under förutsättning att kompenserande vila ges.  

Det är alltså viktigt att hålla isär den väldigt begränsade möjligheten att undanta verksamhet från direktivet och möjligheten att göra avvikelser från en viss bestämmelse i direktivet, inom ramen för en tillämpning av direktivet. Jag kan förstå att det kan upplevas som en ”lek med ord” men det är just dessa ord som är avgörande för hur vi på Kommunal ser på frågan. Vår uppfattning är att all ordinarie kommunal verksamhet omfattas av direktivet och därmed inte kan undantas, heller inte planerad räddningstjänstverksamhet. Däremot är det möjligt att genom lag eller kollektivavtal, enligt artikel 17 och 18 som beskrevs ovan, under vissa förutsättningar göra avvikelser från huvudregeln om 11 timmars dygnsvila i direktivet.  

Utifrån detta har vi förhandlat och för ett drygt år sedan träffade vi ett avtal med nya regler om dygnsvila i den huvudöverenskommelse, kallad Allmänna bestämmelser, som gäller mellan Kommunal och flera andra fackförbund å ena sidan och SKR och Sobona å andra sidan. Detta kollektivavtal är Sveriges största och omfattar ca 1,2 miljoner löntagare, allt från vårdbiträden, vaktmästare och barnskötare till lärare, sjuksköterskor och chefer inom offentlig förvaltning. Avtalet innehåller nu tydliga skrivningar om rätten till dygnsvila samt hur undantag kan göras. 

Kommunals ingång har hela tiden varit att eftersom de allra flesta inom kommun, region och kommunägda bolag jobbar i sådana verksamheter där 11 timmars dygnsvila är fullt rimligt ska också det övergripande regelverket säkerställa det. Men vår uppfattning har också varit att det finns särskilda verksamheter, såsom räddningstjänsten och personlig assistans, där regelverket måste vara mer flexibelt. Räddningstjänsten går till exempel inte att jämföra med någon annan kommunal verksamhet. Inom räddningstjänsten ställs krav på beredskap och spetskompetens, dels utifrån det sätt som arbetet bedrivs, där arbetstiden enligt kollektivavtalet är ”tjänstgöringstid”, en kombination av arbete och jour.  

Utifrån ovan är vår uppfattning är att arbetstidsdirektivet tillåter dygnspass, så länge kompenserande vila ges i direkt anslutning. Att så är fallet har ju också bekräftats av kommissionen, både genom godkännandet av vår nya kollektivavtalsreglering, men vi har också haft kontakter med kommissionen därefter. Vi har också nu fått ta del av handlingarna i ärendet gällande den ursprungliga anmälan om kollektivavtalets regler till kommissionen och även där bekräftas denna bild.  

När Kommunal under våren 2023 skulle förhandla fram nya dygnsviloregler för räddningstjänsten var vår ingång därför att dygnspass både behövde och kunde finnas kvar. Vår uppfattning är att det endast bör vara möjligt i det fall då det finns möjlighet till vila och återhämtning under passet. Vi anser inte att det varken är rimligt eller säkert att regelmässigt utföra aktivt arbete under 24 timmar utan avbrott, varken för arbetstagaren eller omgivningen. Fackföreningsrörelsen har ju sedan tidigare kämpat för 8 timmars arbete, 8 timmars fritid och 8 timmars vila. Det är ju något som vi såklart fortsatt står för och kämpar för. Men lika viktigt som det är, är det att förstå och vara ödmjuk för att verkligheten, och därmed behoven, av olika anledningar kan se annorlunda ut.  Det är ju till exempel stor skillnad mellan räddningstjänsten och personlig assistans och den allra mesta annan kommunal verksamhet, där samma möjlighet till regelmässig vila och återhämtning under arbetspasset inte finns.

Med detta för ögonen landade vi i en lösning för räddningstjänsten där den lokala arbetsgivaren ska göra en bedömning om det finns behov av dygnspass i verksamheten, och en central nämnd därefter ska besluta om dispens som medger dygnspass. Vår ingång har hela tiden varit att schemaläggningsfrågor ska förhandlas med Kommunal lokalt, inte av Kommunal centralt. Det är ju inget nytt i sig, men ställs ju nu på sin spets. Kommunal anser att det är lokala parter som bäst kan bedöma verksamhetens behov, samtidigt som det är viktigt att systemet säkerställer och tillvaratar individens skyddsbehov som vi beskrivit ovan. Vi kan ju konstatera att vårt tidigare kollektivavtal inte levde upp till arbetstidsdirektivets skyddsregler utifrån att det då saknades rätt till kompenserande vila i direkt anslutning.  

Nu i dagarna träder de nya arbetstidsreglerna inom räddningstjänsten likväl som reglerna om dispensförfarandet i kraft. Som vi tidigare gått ut med information om har vi framfört till SKR och Sobona att vi tycker att tidpunkten för införandet borde skjutas upp. Det är inte rimligt att cirka 50 räddningstjänster som gjort bedömningen att dygnspass behövs i verksamheten och därför skickat in en ansökan om dispens ska behöva ställa om hela arbetstidsförläggningen nu, för att sedan om ett par veckor kanske beviljas dispens i nämnden och då återigen ändra arbetstagarnas scheman.  

I veckan har också nämnden meddelat sitt första beslut och vi hoppas att alla räddningstjänster som sökt dispens får ett beslut så snart det bara är möjligt. Men som vi berättat om innan har vi också i kommande avtalsförhandlingar yrkat på att det ska vara möjligt med dygnspass inom räddningstjänsten utan dispens, och att frågan ska hanteras av lokala parter inom lagens och direktivets ramar. Som jag skrev ovan anser vi att det är Kommunal lokalt ihop med den lokala arbetsgivaren som har förmågan att avgöra hur schemaläggningen på bästa sätt tillgodoser verksamhetens behov. Men vi gör det också utifrån den speciella verksamhet som räddningstjänsten faktiskt är, med höga krav på beredskap och bemanning av spetskompetens och med goda möjligheter till vila och återhämtning under långa arbetspass. Avtalsförhandlingarna är i sin uppstartsfas och avtalet löper ut den 31 mars 2024 och detta är ett krav som Kommunal kommer driva med medlemmarna i ryggen.

Jag kan hålla med en del kritiska röster om att det varit väldigt tyst från Kommunal under processen kring att implementera det nya avtalet. Kommunals ingångsvärde är att aldrig förhandla i media, och därför har vi inte utåt tydligt sagt var vi står, vi har helt enkelt inte velat störa förhandlingarna. Det kan man såklart ha funderingar om, men nu går vi in i en avtalsrörelse och då är självklart för oss att vara tydliga med vad vi vill uppnå och varför. För Kommunals del handlar detta till syvende och sist om att hitta de lösningar som gagnar våra medlemsgrupper, både på kort och på lång sikt.

Jag hoppas att jag med detta kunnat klargöra en del i var Kommunal står i frågan.