I takt med Europa?

Vad som förhandlas skiljer sig också åt mellan Tyskland och Sverige. I svenska kollektivavtal höjs avtalets lägstalöner, utgående lön plus andra ersättningar medan de centrala industriavtalen i Tyskland bara höjer lägstalöner och andra ersättningar. Utgående lön förhandlas senare, på företagsnivå. I många industrier i Tyskland har anställda i genomsnitt cirka 30 procent mer i lön än avtalets lägstalöner. Det finns alltså inga garanterade löneökningar för anställda som har löner över avtalets lägstalöner, även om de centrala avtalen ofta får en normerande effekt också lokalt. Sett till hela 2000-talet har inte heller tyskarna haft en lika stark löneutveckling som vi har haft i Sverige.

Istället för låglönesatsningar har tyskarna slagit in på en väg med engångsbelopp i denna avtalsrörelse. Huvudorsaken till den utvecklingen torde vara att det finns starka skattemässiga incitament för denna konstruktion i Tyskland. Varken arbetstagare eller arbetsgivare behöver nämligen skatta för engångsbeloppen.

Engångsbeloppet på cirka 30 000 kronor som ges till verkstadsindustrin är speciellt eftersom det också inkluderar en betalning för det faktum att verkstadsarbetarna sköt upp sin lönerevision med cirka åtta månader.

Under 2022 höjs också de tyska lagstadgade lägstalönerna från 9,82 euro till 12 euro per timme. Det motsvarar en ökning på cirka 22 procent. Även om denna höjning ligger utanför kollektivavtalsförhandlingarna kommer det att få en effekt på den totala löneökningstakten i Tyskland. Cirka 16 procent av den tyska arbetskraften arbetar för landets minimilön. 

Ännu ingen lösning i sikte för tyska välfärdarbetare

För det tyska välfärdsarbetarna syns ännu inget ljus i tunneln. Den 23 februari förkastade tyska Verdi (motsvarigheten till Kommunal) ett bud om löneökningar på 5 procent över 27 månader. Det motsvarar en årstakt på cirka 2,2 procent. Arbetsgivarna erbjöd också ett engångsbelopp på sammanlagt 2 500 euro. Verdis förhandlingschef kommenterade arbetsgivarnas bud som respektlöst, och att konsekvensen nu blir ytterligare strejker.

Finsk industri följer den tyska med ett engångsbelopp

Det krävdes en strejk för att parterna inom finsk industri skulle lyckas komma överens. Avtalen löper över två år och det beräknade avtalsvärdet är sju procent, eller 3,5 procent i årstakt. 

Det finska teknologiavtalet skrevs under den 5 februari och har många likheter med de tyska avtalen. Avtalet löper över 2 år och garanterar löneökningar på totalt 6 procent, andra ersättningar i avtalet höjs med samma värde. Precis som i Tyskland fick den finska industrin ut ett engångsbelopp. För det finska verkstadsarbetarna uppgick det till totalt 400 euro.

Andra kollektivavtal som sedan tecknats följer teknologiavtalet i Finland i termer av nivåer även om konstruktionen ser lite annorlunda ut. Kemiindustrin i Finland kom överens med industrifacket om ett tvåårigt avtal med löneökningar på 5,7 procent och ett engångsbelopp på 800 euro.

Under sommaren 2022 tecknade parterna inom den finska kommunsektorn en överenskommelse om att lönerna ska knytas till industrifackets avtal. Över en femårsperiod kommer anställda inom offentlig sektor få löneökningar på en procent över det industrin kommit fram till.

Danmark, det senaste avtalet att tecknas

Den 19 februari tecknades ett nytt tvåårsavtal inom den danska industrin. Det centrala avtalet garanterar att alla får minst 4 procent i löneökningar över avtalsperioden. Utöver löneökningarna i det centrala avtalet tillkommer värdet från de lokala förhandlingarna på företagsnivå. I det nya avtalet stärks också fackets position i de lokala förhandlingarna bland annat genom att fackliga företrädare ges en större insyn i företagens produktivitetsutveckling, konkurrenskraft, ekonomi och framtidsplaner.

Övriga förbättringar i det centrala avtalet inkluderar den största höjningen av avtalets lägstalöner på 30 år. Övertidsersättningarna höjs med 6,5 procent och lärlingslönerna med 8 procent. Möjligheten till föräldraledighet med full lön förlängs också från 32 till 36 veckor under avtalsperioden.

Hur påverkar detta Sverige?

De svenska avtalsförhandlingarna är som sagt sina egna och det går inte att säga något säkert om hur de kommer sluta bara genom att studera våra grannländer. Samtidigt är det uppenbart att den svenska avtalsrörelsen inte sker i ett vakuum, utan att parterna noga följer vad som händer i andra länder.

Det tydligaste exemplet är kanske arbetsgivarna inom industrins bud på ett engångsbelopp om 3 000 kronor. Engångsbelopp är något som vi inte har haft en tradition av på svensk arbetsmarknad, det är därför inte svårt att anta att arbetsgivarsidan har sneglat på våra tyska vänner när de har kommit fram till sina yrkanden.

De svenska fackförbunden, inklusive Kommunal, har hittills varit avvisande mot idéen om ett engångsbelopp. Argumentet mot ett engångsbelopp är framförallt att det inte är nivåhöjande som en löneökning är. Det vill säga, när engångsbeloppet är utbetalt så är det utbetalt, en löneökning däremot följer med den anställde i alla fall så länge denne har kvar sitt jobb.

Finns det något positivt att säga om engångsbelopp från ett fackligt perspektiv? Det är exceptionella tider med en ihållande inflation på runt 10 procent. Ett engångsbelopp kan ge välbehövligt ekonomiskt stöd till personer med små ekonomiska marginaler. Ett möjligt fackligt argument för ett engångsbelopp skulle därför vara att i svåra ekonomiska tider med hög inflation behöver medlemmarna pengarna utbetalda idag, inte om några år.