Anders Bucht

Skattesänkningarna i 2025 års budget är bara skummet på vågen som svept över Sverige sedan början av 90-talet. Ofattbart stora resurser har flyttats från gemensam till privat konsumtion. Sänkta skatter har av högern länge beskrivits som mirakelmedicinen som botar de flesta samhällsproblem, men hur kommer det sig då att vi, sänkningarna till trots, har en skola i kris, en omsorg som går på knäna och en allt våldsammare kriminalitet?

De negativa attityderna mot människor med utländsk bakgrund ökar i Sverige och det får konsekvenser – inte minst för medlemmarna i Kommunal. För att arbeta effektivt och trovärdigt mot rasism och diskriminering behöver Kommunal bli bättre på att se och lyfta medlemmarnas erfarenheter. Möjligheten att koppla statistik till utländsk bakgrund är en viktig, men ibland omstridd parameter.

En kommunalare får ett par hundra kronor i skattesänkningar från årsskiftet i den nya budgeten. I gengäld får hon eller han springa ännu fortare, skippa förmiddagskaffet och gå till jobbet trots feber om lönen ska räcka till. Det krävs inte mycket till analys för att se att det är en riktigt dålig deal.

Personalen i äldreomsorgen går på knäna. De främsta orsakerna är för hård arbetsbelastning och svårigheter att få ihop arbete och privatliv. Från Almega och Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch får personalen som inte är nöjda rådet att byta jobb. Nu verkar de få som de vill – personalen lämnar, men vem ska arbeta i äldreomsorgen?

De stora friskolekoncernerna gör miljardvinster på pengar som är tänkta att finansiera välfärden och de gör det genom att skära ner på personal. Det är medlemmarna i Kommunal som får ta konsekvenserna – de bär förskolan på trötta axlar när nästan var femte kollega i privat regi förvandlas till aktieutdelning.