Det är inte bara du som tycker att ditt barn är värt sin vikt i guld
Blogginlägg
De stora friskolekoncernerna gör miljardvinster på pengar som är tänkta att finansiera välfärden och de gör det genom att skära ner på personal. Det är medlemmarna i Kommunal som får ta konsekvenserna – de bär förskolan på trötta axlar när nästan var femte kollega i privat regi förvandlas till aktieutdelning.
Partierna som försvarar marknadisering av välfärden brukar argumentera för att det är betydelselöst huruvida en verksamhet genererar vinst till ägarna så länge kvaliteten inte blir lidande. Att majoriteten av deras egna väljare nu är kritiska mot vinster har dock gjort att fokuset på just kvalitet blivit viktigare att lyfta för de som förvarar de stora vinstuttagen.
Moderaterna skriver till exempel: ”Villkora vinstutdelning i de skolor som drivs som aktiebolag med att de når högt uppsatta kvalitetskriterier”. Argumentationen följs omedelbart upp av rapporter från Svenskt Näringsliv som, naturligtvis, konstaterar att det inte finns några kvalitetsbrister. Privata skolor har, enligt SN:s egna rapporter, högre betyg, nöjdare elever och någon betygsinflation går inte att påvisa. Andra mått på kvalitet är de inte intresserade av. Fritt fram för vinst med andra ord. Business as usual.
Det finns mycket forskning som bevisar motsatsen, inte minst när det gäller betygen, men vi lämnar den diskussionen den här gången.
I förskolan finns hårda fakta
När det gäller förskolan finns det nämligen inte den här typen av resultat att hänvisa till. Barnen i förskolan får, än så länge, inga betyg och ingen ber en fyraåring att uppskatta sin nöjdhet med verksamheten på en skala ett till tio.
Det som finns i förskolan är hårda fakta. Skolverket för statistik kring allt från personaltäthet och barngruppers storlek till andelen utbildad personal och här blir det intressant.
Barnen i förskolan får, än så länge, inga betyg och ingen ber en fyraåring att uppskatta sin nöjdhet med verksamheten på en skala ett till tio.
Genomsnittet för personaltäthet i alla Sveriges förskolor ligger på 5,1 barn per pedagog, men det skiljer sig mycket mellan olika utförare. Låt oss jämföra de sex största privata huvudmännen med de sex största kommunala. Då ser det ut så här, enligt Skolverkets statistik:
Den kommunala huvudmannen med lägst personaltäthet, Örebro kommun, har ändå fler pedagoger per barn än den bästa bland de privata. Om man ser till snittet för barn per pedagog (med hänsyn taget till antalet barn) hamnar de kommunala huvudmännen tillsammans på 4,91 barn per pedagog. 0,84 barn färre än de privata.
Genomsnittspedagogen i privat omsorg har 17 procent fler barn att ta hand om.
Det kanske inte låter som en stor skillnad, men ett annat sätt att uttrycka det är att de sex största privata aktörerna i genomsnitt har 17 procent fler barn per anställd än de kommunala huvudmännen. De betyder att genomsnittspedagogen i privat omsorg har 17 procent fler barn att ta hand om vilket i sin tur betyder att barnen får 17 procent mindre uppmärksamhet – varje termin, varje dag, varje timme.
Personaltäthet och barngruppens storlek är avgörande
Det här brukar kallas för strukturkvalitet, det vill säga förutsättningarna som finns att bedriva verksamheten, ett begrepp som såväl Academedia som Skolverket använder och erkänner. När det gäller förskolans strukturkvalitet är personalens kompetens och lokalernas utformning mycket viktiga, men personaltätheten och barngruppens storlek direkt avgörande.
Varför ser det då ut så här? Varför har Pysslingens förskolor, som råkar vara en del av just nämnda Academedia-koncernen som själva pratar om strukturkvalitet, 18 procent fler barn per pedagog än snittet bland de sex största kommunala huvudmännen?
Låt mig plocka information direkt ur Academedia AB:s årsredovisning för 2021/2022. Den här lilla listan är riktad till potentiella investerare:
Förskolor Sverige:
- Uppstartsinvestering: 2-3 miljoner
- Tid till break-even: 2 år
- Tid till mogen lönsamhet: 3 år
- Omsättningsmål: 14-18 miljoner
- EBIT marginalmål: 12 procent
Efter tre år räknar man alltså med en vinstmarginal på 12 procent – i en verksamhet som har 17 procent färre pedagoger per barn än sina kommunala motsvarigheter.
För medlemmarna i Kommunal är det inte pengar som försvinner i väg när vinsterna delas ut – det är deras kollegor.
Den överlägset största delen av förskolans kostnader utgörs av personalkostnader och det är naturligtvis där som de 12 procenten i första hand måste plockas. De privata utförarna har lägre personaltäthet och fler anställda som saknar relevant utbildning vilket innebär lägre lönekostnader. Enkel matematik.
För alla de som värnar om våra gemensamma skattepengar är detta problematiskt i sig, men för medlemmarna i Kommunal är det ännu värre. För dem är det inte pengar som försvinner i väg när vinsterna delas ut – det är deras kollegor.
Kvaliteten inte bra nog – varken i kommunala eller privata förskolor
Låt mig dra några resultat från den medlemsundersökning som Kommunal genomförde 2021, samma år som Academedias årsredovisning syftar på:
- 42 procent av medlemmarna inom förskolan anger att de är fysiskt trötta och 36 procent är psykiskt trötta – varje dag.
- 37 procent säger också att de – dagligen – har svårt att hinna med att gå på toaletten.
- Inte ens en av fem anger att bemanningen är tillräcklig på daglig basis.
De här uppgifterna, som kommer direkt från barnskötare som arbetar i förskolan, borde i sig vara ett tillräckligt bevis för att det inte är läge att dela ut vinster, helt enligt Moderaternas politik som citerades i inledningen av texten. Kvaliteten är inte bra nog – varken i kommunala eller privata förskolor. Fråga medlemmarna i Kommunal eller gå in och läs på Förskoleupproret, ett nätverk som engagerar många av landets barnskötare och förskolelärare.
Kvalitetsmåtten sätts av friskolelobbyister och inte av de som känner verksamheten. Så kan vi inte ha det.
Trots att väljarkåren år efter år blir allt mer skeptiska till möjligheten att plocka ut vinster ur skola, vård och omsorg händer i princip ingenting i politiken. Trycket är hårt från de som värnar marknadsstyrningen av välfärden. Kvalitetsmåtten sätts av friskolelobbyister och inte av de som känner verksamheten. Så kan vi inte ha det.
Det är inte bara du som tycker att ditt barn är värt sin vikt i guld. Det gör även Pysslingen, men det är förskolepersonalen och barnen som får betala priset.
