Vem bestämmer över förskolan?
Förskolan beskrivs ofta som en verksamhet som kämpar med brist på både pengar och personal. Men i årsredovisningar och presentationsmaterial för investerare från de växande förskolekoncernerna beskrivs en mycket lönsam verksamhet.
Hur går de här två bilderna ihop?
Bilden av förskolan är kluven. Föräldrar och medarbetare beskriver ofta en förskola som kämpar med brist på både pengar och personal och en allt tuffare arbetssituation. En helt annan bild finns i årsredovisningar och presentationsmaterial för investerare från de växande förskolekoncernerna. Där beskrivs förskolan som en mycket lönsam verksamhet. Hur går bilden ihop?
Förskolan är högaktuell i politisk debatt, både för dess roll för integrationen och som förberedelse för grundskolan. Samtidigt är förskolan ofta frånvarande eller förbisedd i debatten om marknadskrafternas roll i vårt skolsystem. Eftersom mekanismerna i stor utsträckning är desamma som i grundskolan är den negativa påverkan på likvärdighet och ansvarsutkrävande minst lika påtaglig i förskolan. Som den här rapporten visar skapar den marknadsutsatta förskolan å ena sidan stora problem med likvärdighet, personalens arbetsvillkor och kommunernas möjlighet att planera. Å andra sidan har alltså förskolan blivit en lönsam bransch där konsolidering och till och med börsnoteringar sker i allt snabbare takt. I en debatt om marknadskrafternas roll i vårt skolsystem borde förskolan ha en självklar plats
Den här rapporten syftar till att ge en bakgrund till förskolans utsatta läge, en översikt över hur förskolan styrs idag och vilka konsekvenser marknadens inträde har fått. Förhoppningen är att innehållet ska vara användbart inte bara för fackligt aktiva utan också för politiker på olika nivåer. Rapporten avslutas med förslag till åtgärder för att bromsa marknadskrafternas negativa påverkan.
Marknadskrafternas intåg i förskolan har i relativ tysthet haft stor påverkan på verksamheten. I kombination med ett regelverk som bygger på inspektioner snarare än styrande regler och etableringsfrihet snarare än planering har det lett till att det idag är svårt att tala om förskolan som en enhetlig verksamhet. Utspridd på närmare 3000 huvudmän har förskolan blivit mycket fragmenterad. Kommunerna betalar för verksamheten, men deras möjlighet att planera och påverka begränsas både av regelverket och av att företag med börsnotering i sikte skaffar sig allt större inflytande över utbudet. Skillnaderna mellan olika förskolor och olika huvudmän när det gäller kompetens och personaltäthet är väldokumenterad, men med dagens regler svåra att komma åt.
Parallellt med marknadskrafternas påverkan har de politiska kraven och förväntningarna på förskolan ökat i en takt som inte alls motsvaras av de ekonomiska resurserna.
- Fragmentiseringen gör det svårt för folkvalda kommunpolitiker att säkra att skattepengarna som satsas på förskolan verkligen leder till en bra verksamhet.
- Fragmentiseringen gör det också svårt för medborgare att utkräva politiskt ansvar.
- Kortsiktigheten gör att det allt oftare saknas långsiktig planering för förskolors lokaler, vilket i sin tur riskerar att leda till ibland undermåliga lokaler, ibland till onödigt kostsamma akuta lösningar.
- Brist på styrande regler har skapat felaktiga ekonomiska incitament som gjort förskolan mycket lönsam för den som vill.
- Det är inte bara förskolan i sig som är fragmenterad utan också de i marknadsutsatta verksamheter allt viktigare inspektionerna. Eftersom inspektioner sker på olika sätt för olika huvudmän brister likvärdigheten och därtill saknas den viktiga nationella statistik som skulle behövas för en ordentlig överblick av verksamheten.
Priset betalas av både barn och personal, men också av samhället i stort eftersom grundskolan får ett svårare uppdrag när fler barn riskerar att ha nekats en god förskola.
