SKR-avtalet: Därför kräver vi förändringar i löneavtal och arbetstider
Just nu pågår förhandlingarna om ett nytt kollektivavtal för alla medlemmar som jobbar inom kommun, region eller kommunägt bolag. Två av Kommunals krav handlar den här gången om saker man vill förändra på lång sikt. Vi tog hjälp av både avtalssekreterare Johan Ingelskog och ordförande Malin Ragnegård, för att reda ut vad som egentligen är målet.
Kollektivavtalet som tecknas mellan Kommunal och Sveriges kommuner och regioner, SKR, samt Sobona är Sveriges största kollektivavtal. Det omfattar över 1,2 miljoner löntagare – både arbetare och tjänstemän som jobbar inom kommuner, regioner och så kallade Sobonabolag, alltså kommunalt ägda bolag. En stor del av medlemmarna i Kommunal, mer än 350 000, ryms inom avtalet – allt från badvakter och barnskötare till undersköterskor och brandmän.
Vad är det för frågor som har prioriterats högst av medlemmarna den här gången?
– Vi får alltid många avtalsförslag från medlemmarna när det är dags för det här avtalet att förändras och det är jag väldigt tacksam för. Delegationen, som ju också består av medlemmar, har prioriterat bland alla förslagen. Och föga förvånande är det lön och arbetstider som dominerar, säger Johan Ingelskog, avtalssekreterare.
Vad vill vi förändra på löneområdet?
– Ja, vad gäller lön så ser vi, förutom helt självklara saker som att den ska höjas, att det är mycket i nuvarande lönesystem som haltar. Kriterierna är oklara för många, och man tycker inte att chefen följer dem. Det blir ”high chaparral” i lönesättningen. Man vet inte varför man har den lön man har, och det finns inga sätt att höja lönen genom till exempel utbildning, som inte går ut över kollegorna i gruppen, säger Johan Ingelskog.
– Det här gör att lönesättningen upplevs som godtycklig. Och godtycklighet från chefen skapar rädsla. Kanske vågar jag inte vara kritisk, eller påtala viktiga brister i verksamheten? Kanske vågar jag inte utföra mitt fackliga uppdrag? Det behöver vara mycket tydligare för våra medlemmar vad arbetsgivaren baserar lönerna på, säger Malin Ragnegård, ordförande.
Det blir ”high chaparral” i lönesättningen
Johan Ingelskog, avtalssekreterare
Vad vill vi förändra på arbetstidsområdet?
– Här har vi sett en tydlig förskjutning, från att schemaläggningen alltid var en fråga för de anställda på arbetsplatsen till att scheman nu skapas av en central funktion, med hjälp av konsulter och schemarobotar. Det gör ju arbetsgivaren förstås för att kunna precisionsbemanna verksamheten och aldrig ha mer personal än nödvändigt vid varje given tidpunkt. Men resultatet blir att många går ner i tid för att en heltidstjänst blir för slitsam, eller blir sjukskrivna. Medlemmarna betalar alltså för sin återhämtning – något som egentligen är arbetsgivarens ansvar, säger Johan Ingelskog.
– Grundproblemet är en för låg bemanning. Vi ser i undersökning efter undersökning, och hör varje dag från medlemmarna, att man är för få kollegor. Man tror att man effektiviserar och sparar pengar, men faktum är man sliter ner verksamheterna och alla dem som är kvar på golvet och jobbar. Sjukskrivningarna ökar, kvaliteten brister, och ingen vill välja yrket i framtiden. Och alla de problem vi ser med schemaläggningen för våra medlemmar beror i grund och botten på det, säger Malin Ragnegård.
Alla problem vi ser i schemaläggningen beror i grund och botten på för låg bemanning.
Malin Ragnegård, förbundsordförande
Och vad ser ni för lösningar på de här sakerna då?
– Vi vill att vi tillsammans med SKR, fram till nästa avtalsförhandling, ska skapa ett helt nytt löneavtal. Vårt mål är att vi landar i ett centralt löneavtal som tydligt kopplar ihop lön med erfarenhet, utbildning och yrkesskicklighet. Vi tycker också att det ska finnas möjlighet att anpassa löneavtalet lokalt, till just den verksamhet och det lokala löneläge man befinner sig i. Men det centrala avtalet ska se till att det görs av de lokala parterna tillsammans, inte enbart av arbetsgivaren.
Andra viktiga förändringar som vi vill se här och nu, är att alla lönesamtal ska dokumenteras och skrivas under av både arbetstagare och chef, och att alla nya löner ska betalas ut i tid. Ingen ska behöva vänta på sin nya lön till långt in på hösten, säger Johan Ingelskog.
– Vad gäller arbetstider har vi också några saker som vi vill ska hända här och nu. Dygnsviloreglerna på bilaga R och J måste förenklas, vi vill ha bemanningskartläggningar och det måste bli svårare för arbetsgivarna att lägga ut delade turer. Men förutom det vill vi även här se stora förändringar på sikt.
Vi vill att partnerna ska se över hur väl kollektivavtalets arbetstider är anpassade till de olika branscher och yrkesgrupper som ryms inom avtalsområdet. Där kan ju behoven skilja sig väldigt åt. Sen vill vi skapa ramar i det centrala avtalet som säkrar återhämtning, men som också ger individen en möjlighet att påverka arbetstiderna. En lösning är att jag som arbetstagare kan välja mellan olika schemarader som alla redan är förhandlade och riskbedömda. På så vis får medlemmarna inflytande och vi säkrar rätten till återhämtning, säger Malin Ragnegård.
Bidra i avtalsrörelsen – hjälp oss att bli fler
Styrkan vid förhandlingsbordet kommer från medlemmarna. Ju fler vi är, desto tyngre väger våra argument. Tänk dig att var tredje medlem värvar en kollega i mars – då skulle vi växa från 350 000 till 433 000 medlemmar på avtalet!
