Skolpengen ska gå till skolverksamheten – punkt slut!
Blogginlägg
I SVT:s Aktuellt 1/3 uppmärksammades vinstdrivande friskoleföretags komplicerade bolagsstrukturer. Samma ägare har ofta flera verksamheter med kopplingar till varandra och där uppstår en rad frågetecken om vad våra gemensamma skattemedel egentligen går till.
I Aktuellt gavs exemplet med en koncern som ägde ett skolföretag och ett fastighetsbolag som skolan betalade hyra till, där ägaren genom fastighetsbolaget sedan plockade ut stora vinster som investerades i skärgårdstomter.
Skattemedel ska inte gå till övervärderade hyror eller cateringverksamhet
Problemet här är att det är våra gemensamma skattemedel som finansierar elevers skolpeng. De är tänkta att gå till vår gemensamma välfärd, som elevers utbildning och utveckling. Det är rimligt att tänka att när en ägare kan äga både den pedagogiska verksamheten, som en skola eller förskola som får skattemedel, och samtidigt äga cateringföretaget som levererar maten till förskolan/skolan eller fastighetsbolaget som lokalerna hyrs av, då föreligger en risk att t.ex. hyra eller matkostnader blir övervärderade och sedan plockas ut i vinst.
Det är tydligt att det system vi har idag, med hur pengar kan förflyttas ut från förskolans och skolans verksamhet, missgynnar barn, elever och personal.
När skattemedel behandlas på det här ovarsamma sättet och går till annat än skolverksamheten så sjunker på sikt viljan att betala in till vår gemensamma välfärd. Svensk skola och förskola behöver alla resurser som är möjliga att få till verksamheten. Underbemanningen på både förskolor och skolor är idag ett faktum och barn- och klassgrupperna är alltför stora. Det är vad resurserna borde gå till att åtgärda istället.
Lär av Norge
Nu säger regeringen, vars egen skolminister fram tills nyligen arbetade för friskolekoncernen Tellusgruppen, att de vill komma till bukt med problemet att skolpengen inte går till det den är avsedd till. Det är givetvis välkommet och då kan det vara lärorikt att blicka mot Norge som infört en rad reformer avseende förskolan, som säkert kan tjäna som exempel både för svensk förskola och skola.
Inför nationella bemanningsriktlinjer
En viktig kvalitetshöjande reform är att införa nationella bemanningsriktlinjer som Norge infört för förskolan. De norska bemanningsriktlinjerna innebär att det måste finnas en personal på tre barn under tre år och minst en personal på sex barn mellan tre och fem år. Syftet har varit att förbättra personaltätheten och reformen har haft störst effekt inom just vinstdrivande koncerner som hade sämre bemanning, dvs. golvet har lyfts.
När skattemedel behandlas på det här ovarsamma sättet och går till annat än skolverksamheten så sjunker på sikt viljan att betala in till vår gemensamma välfärd.
Varje enhet bör vara sitt eget rättssubjekt
I Norge lagstiftades förra året att varje förskoleenhet med fler än 30 barn inskrivna är ett rättssubjekt. Det innebär att om en förskola ska motta pengar från det offentliga så ska varje förskoleenhet vara ett eget rättssubjekt och redovisa fullständig bokföring. Det betyder att flera privata förskolor inte kan vara organiserade i samma rättssubjekt eller äga och driva andra verksamheter. Större transaktioner till andra företag måste också redovisas och tillsynen har skärpts.
Syftet med reformen har varit att komma till rätta med att pengar slussas ut som vinst till ägarna genom en annan del av verksamheten, som det tydliga exemplet där fastigheten ägs av ett dotterbolag som tar ut ett överpris för hyran och på det sättet plockar ut vinst.
Reglering för att värna förskolan och skolan
Det är tydligt att det system vi har idag, med hur pengar kan förflyttas ut från förskolans och skolans verksamhet, missgynnar barn, elever och personal. Införande av nationella bemanningsriktlinjer, rättssubjekt och att lagstifta om barngruppernas storlek är en viktig väg framåt.
Relaterat innehåll
Blogginlägg av Anders Bucht
Det är inte bara du som tycker att ditt barn är värt sin vikt i guld
De stora friskolekoncernerna gör miljardvinster på pengar som är tänkta att finansiera välfärden och de gör det genom att skära ner på personal. Det är medlemmarna i Kommunal som får ta konsekvenserna – de bär förskolan på trötta axlar när nästan var femte kollega i privat regi förvandlas till aktieutdelning.
Vem bestämmer över förskolan?
Förskolan beskrivs ofta som en verksamhet som kämpar med brist på både pengar och personal. Men i årsredovisningar och presentationsmaterial för investerare från de växande förskolekoncernerna beskrivs en mycket lönsam verksamhet. Hur går de här två bilderna ihop?
