Heltidsarbete ingen garant för en inkomst att leva på
Blogginlägg
Skyhög inflation och kraftigt ökade levnadskostnader har dominerat den svenska ekonomin under det senaste året. Löntagare ur samtliga inkomstgrupper har fått betydande reallönesänkningar och för många innebär det att man plötsligt måste göra nya prioriteringar. För medel- och höginkomstgrupper kan det handla om att avstå från en utlandssemester eller hoppa över luncher på stan. För andra ser verkligheten annorlunda ut.
Den med en lön på 22 000 kr eller mindre levde redan innan inflationen med knappa ekonomiska marginaler och har därför få nya val att göra. Lönen går till att täcka grundläggande utgifter som boende och mat. De val man ställs inför kan snarare handla om att välja mellan att låta sina barn gå hungriga till skolan eller att söka försörjningsstöd.
Var sjunde på avtalsområdet har 22 000 kr eller mindre i lön
Nyligen släppte Kommunal rapporten Inkomst att leva på - Om ojämlikhet, anställningsvillkor och en lön att leva, inte bara överleva, på. Rapporten visar på den bittra ekonomiska verklighet som avtalens lägst lönade befinner sig i.
Inom Kommunals avtalsområde (SKR) har cirka 14 procent en grundlön på 22 000 kr eller mindre. Våra beräkningar visar att det för en ensamstående med ett barn år 2022 betydde att man hade ungefär 700 kr kvar efter att alla nödvändiga utgifter, såsom boende och mat, var betalda. Enligt nationella gränsvärden från SCB innebär det att man lever med så kallad låg ekonomisk standard. Det brukar även kallas att leva med risk för fattigdom. Med inflationen äts den här marginalen helt upp och man ligger redan på minus efter det som Konsumentverket definierar som det mest allra nödvändiga är betalt.
Ska en person som arbetar heltid i välfärden ha så pass låg lön att man tvingas söka försörjningsstöd om man blir sjuk en dag?
Upp emot var sjunde person på avtalsområdet har alltså så pass låg lön att ekonomin knappt går ihop eller nu inte alls går ihop. Detta trots heltidsarbete. Den ekonomiska situationen är dessutom snarlik även inom grupper med en högre grundlön än avtalens lägst avlönade. Det kan handla om den stora andelen välfärdsarbetare som arbetar deltid (antingen för att arbetet är för slitsamt eller för att man inte blivit erbjuden heltid), de som inte har en tillsvidareanställning eller de som är sjukskrivna vilket ger en lägre månadsinkomst.
En undersköterska med en grundlön på 27 400 kr som arbetar 75 procent har till exempel 20 550 kr i bruttolön varje månad. Det är bara 300 kr mer än för den med avtalens lägsta lön. Liknande effekt på lönen kan vi se för de som är sjukskrivna eller har en tidsbegränsad anställning. Och det kommer knappast som en överraskning att det här är grupper som är överrepresenterade inom Kommunals branscher.
Ekonomisk otrygghet inom Kommunals branscher
Man kan i korthet säga att den ekonomiska tryggheten bestäms av ett antal olika faktorer, däribland:
- hur mycket vi arbetar
- hur vi mår på arbetsplatsen och
- hur mycket lön vi får
Får du inte jobba så många timmar du kan och vill eller om du blir sjuk på grund av dålig arbetsmiljö och brist på kollegor, påverkas din månadsinkomst negativt och otryggheten ökar.
Inom Kommunals branscher är den ekonomiska otryggheten på många sätt större än på arbetsmarknaden generellt. Det är till exempel mer vanligt med både deltidsarbete och tidsbegränsade anställningar. Sjukskrivningstalen är också högre än inom många andra branscher. Några av de som är hårdast drabbade är kvinnor och utrikes födda. Dessa grupper är också överrepresenterade i statistiken över hushåll som lever med små ekonomiska marginaler. Bland medlemmarna i Kommunal är 70 procent kvinnor och 30 procent utrikes födda.
Den som arbetar ska kunna leva på sin lön och välfärdens branscher ska kännetecknas av villkor, löner och arbetsmiljö som skapar ekonomisk trygghet för sina anställda.
Den ekonomiska otryggheten bland medlemmarna i Kommunal riskerar nu att öka som en följd av den höga inflationstakten. I och med att de högsta prisökningarna sker på områden där många hushåll inte kan spara pengar (ex boende och livsmedel) ökar pressen för hushåll med låga inkomster.
Våra beräkningar visar att den med avtalens lägsta lön redan innan inflationen ökade knappt fick ekonomin att gå ihop (vänstra stapeln i diagrammet). Detta trots att personen arbetar heltid. Efter att inflationen ökat är de marginaler som tidigare varit små nu helt försvunna (högra stapeln). Och tänk tanken att man är sjuk en dag och drabbas av det orättvisa karensavdraget. Eller att något oförutsett händer. Då är man redan på minus.
Inkomst att leva på
Man kan tycka att frågan inte ens ska behöva ställas - men ska en person som arbetar heltid i välfärden ha så pass låg lön att man tvingas söka försörjningsstöd om man blir sjuk en dag? Ska personal tvingas betala för underbemanning i verksamheten i form av sjukskrivningar och förlorad inkomst?
Det enkla och korta svaret är givetvis – nej. Den som arbetar ska kunna leva på sin lön och välfärdens branscher ska kännetecknas av villkor, löner och arbetsmiljö som skapar ekonomisk trygghet för sina anställda. Något annat anstår oss inte.
Relaterat innehåll
Inkomst att leva på - allt fler lever på den yttersta marginalen
Nästan var sjunde med heltidsjobb på Kommunals avtalsområde har en grundlön på 22 000 kronor eller mindre i månaden. För en ensamstående med ett barn innebär detta att man endast har några hundralappar kvar efter att grundläggande utgifter är betalda. Det visar Kommunals rapport "Inkomst att leva på".
Blogginlägg av Johan Ingelskog
Solidarisk lönepolitik krävs i den tuffa avtalsrörelse som väntar
Nu har avtalsrörelsen dragit igång på allvar! För ett par veckor sedan tog förbundsstyrelsen beslut om Kommunals yrkanden för de avtal som löper ut under tidig vår och den närmaste tiden kommer vi växla yrkanden på en majoritet av våra avtalsområden. I slutet av februari träffar vi vår största motpart på den privata sidan, Vårdföretagarna, för att överlämna våra yrkanden och ta emot deras.
