Ung kvinna utsatt på jobbet - kollegan ville bara ha roligt på jobbet!

Lisa heter egentligen något annat. Men varken hennes identitet eller namnet på arbetsgivaren är intressant. Det här handlar om manliga strukturer och kulturer. Om manliga kollegor som definierar vad som är att ”ha roligt på jobbet”, om vad unga kvinnor kan behöva utstå. Och om att en inte SKA lära gamla hundar att sitta.

Det är svårt att beskriva hur dålig en start kan vara. Efter att Lisa varit på anställningsintervjun där hon träffade två, som hon beskriver det, starka kvinnor, som var nöjda med att anställa en ung, kompetent medarbetare gick allt åt skogen.

- Det började med att jag kom till min första arbetsdag och en kollega letade upp redan använda, smutsiga arbetskläder som jag förväntades ta på mig. Tur att jag hade med mig mina egna skor, berättar Lisa när vi ses tillsammans med Caroline Uddgård som är den fackliga företrädare som Lisa fick i luren när instinkten att fly fältet blev för stor.

Det skulle visa sig att det där med arbetskläder var en petitess jämfört med det hon sen fick ta emot av de manliga kollegorna.

- En av mina kollegor kommenterade andra kvinnors kroppar när vi var ute och jobbade. Han frågade mig ”lilla flicka ska pappa hjälpa dig?”. Han använde N-ordet och kommenterade andras etnicitet och beteende.

Lisa sa ifrån. Då stängde kollegan ner och gick därifrån, muttrade att ”ska man inte få ha roligt på jobbet?”.

- Självklart ska man ha roligt men inte på andras bekostnad, säger Lisa som efter första dagen gick hem. Ledsen och upprörd.

Andra dagen blev inte bättre. Då föreslog en annan kollega att de skulle sälja Lisa som avelsko till Kina. Lisa krymper. Alla de andra är män. Ingen reagerar öppet men två unga killar kommer fram till Lisa sen och säger att de inte tycker att skämten är roliga.

Efter tre dagar, som Lisa beskriver som 15 år, får hon nog. Hon sjukskriver sig och ringer till Kommunal. Hon får kontakt med Caroline Uddgård och de börjar prata om vilka möjligheter Lisa har. Hon vill ju ha kvar sitt jobb men står inte ut med den manliga jargongen och kulturen som beskrivs som högt i tak men som är förminskande för de som är runt omkring.

- Jag ville bara därifrån men jag gav Caroline en chans att göra något och det är jag glad över nu.

Caroline Uddgård tar kontakt med arbetsgivaren. Hon är upprörd. Det blir arbetsgivaren också.

Arbetsgivaren ber om ett möte med Lisa och hon får berätta vad hon varit med om.

- Efter mötet var min instinkt fortfarande att säga upp mig men arbetsgivaren har lovat mig en omstart med arbetskläder och introduktion och de kommer att arbeta med jargongen på arbetsplatsen.

Caroline Uddgård ler. Hon brinner för frågor som rör unga kvinnors arbetsmiljö på mansdominerade arbetsplatser.

- Jag har själv varit utsatt för mäns våld mot kvinnor och jag har också jobbat på en mansdominerad arbetsplats där man ska göra sig rolig på andras bekostnad.

- Vi behöver prata mer om de här frågorna. Tillsammans kan vi åstadkomma mer och ingen ska behöva ta skit på jobbet.

Caroline tycker att Lisa är modig som vågar stå upp för sig själv som ung kvinna.

- Det jag gör är rätt. Jag gör det för mig själv och för alla andra kvinnor. Jag måste säga det till mig hela tiden, säger Lisa.

Tack vare ett samtal till Kommunal ger Lisa arbetsgivaren en ny chans. Hon tror och hoppas verkligen att det ska bli bra.

-  Jag som kvinna har ett stort behov av facket i en mansdominerad bransch. Och jag kände mig trygg när jag pratade med Caroline, säger Lisa.