Marika Isetorp sadlade om från teaterpedagog till bussförare
Med många strängar på sin lyra, ett stort samhällsintresse och en öppenhet för olika yrken har Marika Isetorp funnit vägen till sin nuvarande destination som bussförare. Trots blygsamma fyra år i yrket har Marika redan knipit fjärdeplatsen i Bussförar-SM tre gånger! Men hur började det egentligen – hur har färden till bussföraryrket sett ut?
Hej Marika! Berätta om din "bussresa" till att bli busschaufför?
–På gymnasiet utbildade jag mig till undersköterska. Då tänkte jag framför allt att det var ett bra sätt att övervinna min blyghet för att jag fick komma ut på praktik och träffa människor. Direkt efter den utbildningen började jag på teaterskola och sedan utbildade jag mig till teaterpedagog. Jag jobbade sedan som teaterpedagog och dramapedagog i nästan tio år. Sedan gifte jag mig och fick fyra barn. Jag ville ge dem den bästa tänkbara uppväxten och var hemma hos dem i tio år, säger Marika.
– Sedan kände jag att jag ville lära mig mer om allt möjligt, så jag läste det samhällsvetenskapliga programmet och fick högsta betyg i alla ämnen. Jag har också engagerat mig som förtroendevald i kommunen, bland annat som ordförande i Kultur- och fritidsnämnden.
Därefter ville Marika börja arbeta på heltid, och sökte hundra jobb på två månader:
– Det fanns inte så många jobb i min hemstad, men eftersom min pojkvän bodde i Göteborg kunde jag söka jobb där också och även arbeten med oregelbundna tider. Bussföretaget Keolis sökte bussförare och skulle också ge utbildning till de som fick jobben. Konkurrensen var hård med över 600 sökande.
– När jag kom vidare i de olika proven och urvalen började jag verkligen att hoppas på just bussjobbet. Det gick vägen! Jag fick en plats på utbildningen för att ta busskörkort! Detta var år 2020 så nu har jag arbetat som bussförare i snart fyra år, summerar Marika och fortsätter:
– Men trots att jag bara kört buss i fyra år har jag hunnit vara med och tävlat i final på bussförar-SM tre gånger och kommit på fjärde plats varje gång. Dessutom har jag ansvarat för självkörande bussar i två projekt, ett på Lindholmen i Göteborg och ett på Chalmers. När jag började jobba körde jag ofta ledbussar i Göteborg, men sedan ett par år tillbaka kör jag expressbuss mellan Göteborg och Borås. Det är dubbeldäckare jag kör.
Hur går det till när du kör din busstur?
– Först tar jag ut bussen från depån och kör den till startplatsen. Från att bussturen går iväg från Göteborg stannar jag bara vid två hållplatser och då bara för att plocka upp eventuella passagerare. I övrigt kan jag ägna mig åt att köra. Det går också att lyssna på radio eller musik under körningen, säger Marika.
– När jag kommer till Borås öppnar jag dörrarna så att alla kan gå av. Sedan går jag runt i bussen och tittar så att ingen har glömt något eller somnat. Efter det ställer jag in biljettmaskinen på en ny tur och kör fram till hållplatsen där jag ska starta resan tillbaka.
Vad tycker du mest och minst om i ditt arbete?
– Jag tycker att det är roligt att hälsa på passagerarna när de går ombord, och så tycker jag om att lyssna på musik när jag kör. Jag brukar försöka sjunga med i låtarna och på fritiden kan jag se på texterna för att lära mig dem. Jag tycker också att det är roligt att köra förbi Liseberg, för jag vet att det händer så mycket skojigt där. Jag har varit där ganska mycket med barnen, förklarar Marika.
– Det jag inte gillar är ett trafikljus som slår om så fort att det är svårt att hinna om man inte står som första buss.
Vilket är den ovanligaste situation du har varit med om som bussförare?
– När jag körde första morgonbussen efter Halloweenfirandet hade jag bytt ut min bussmössa mot piratinspirerad med dödskallar och skeletthänder som vantar. Då kom det ombord en massa vampyrer, zombies och spöken. Sedan gled alla vi skräckinjagande figurer fram i mörka natten och det måste ha varit en rolig syn! minns Marika.
Hur länge har du varit med i facket?
– Jag gick med något år innan jag blev bussförare, då jag hade ett vikariat som boendestödjare. Jag tycker det känns tryggt att vara med i facket, men har hittills inte varit i så stort behov av hjälp, säger Marika.
Hur är det att arbeta som bussförare?
– Man får se så mycket utomhus, men utan att bli blöt av regn eller kall. Ibland får jag se väldigt fina soluppgångar och jag ser när växtligheten slår ut eller snön lägger sig vit. Man får både träffa trevliga människor och tänka sina egna tankar. Det finns hållpunkter där arbetet styrs upp, såsom tidtabellen, men samtidigt arbetar man självständigt. Jag trivs väldigt bra med mitt jobb!
Marika berättar att hon också motiveras av att veta att det jobb hon gör är meningsfullt:
– Min insats behövs för att samhället ska fungera. Många passagerare tackar också för resan eller berömmer körningen. Sedan tycker jag också att våra bussar är väldigt fina och bra att köra.
Vilka råd har du till någon som funderar på att bli bussförare?
– Det är att våga om man får chansen! Det kan verka skrämmande att köra ett så stort och tungt fordon, men man lär sig allteftersom, menar Marika.
– Jag hade tur som fick utbildningen betald av arbetsgivaren, men enligt A-kassans regler var jag tvungen att tacka nej till A-kassa under de tre månader som utbildningen pågick. Men efter att jag levt på sparade pengar under de månaderna och innan första lönen, så fick jag min efterlängtade heltidsanställning!
Marika understryker också vikten av att ta det varsamt, speciellt när man är ny i yrket:
– När man har fått jobb med att köra buss vill jag också ge rådet att köra försiktigt. Särskilt i början när man inte är så van att ha koll på hur stor bussen är och hur mycket den svänger ut. Det är bättre att stanna bussen eller bli lite sen än att chansa på att man kan ta sig förbi hinder! Det kostar jättemycket att laga bussar som har blivit skadade. Jag har aldrig orsakat några skador på bussarna jag har kört och jag är glad att jag har kört försiktigt när det funnits hinder på vägen.
Hur varvar du ner när du inte jobbar?
– Jag cyklar alltid till och från jobbet, jag tycker om att röra på mig när jag har suttit stilla. När jag kommer hem är jag hungrig och brukar hitta något ätbart som jag tar framför TV:n. Jag tittar inte på några serier, men ibland ser jag på någon thriller eller dokumentär. Annars tycker jag att det är roligt att gå i second hand-affärer och att simträna. Jag tycker också det är givande att träffa mina familjemedlemmar och andra jag känner, säger Marika.
Om du inte jobbade som bussförare, vad skulle du då jobba med?
– Det är en slump att jag blev just bussförare, då jag sökte så många jobb på kort tid. Av alla de jobben kunde jag välja mellan detta eller ett arbete som personlig assistent. Några andra jobb jag sökte, men inte fick komma till intervju för, var på bårhus, fängelse, posten och på polismyndigheten. Det hade kunnat bli något av dem också och det kanske hade blivit precis lika lyckat, resonerar Marika.
– När jag var i 20-årsåldern blev jag erbjuden en utredning om vad jag skulle kunna jobba med och de som arbetade med den blev imponerade över min bredd. Jag hade kunnat jobba med allt, sa de, till och med med pyttesmå detaljer, som exempelvis en kartritare.
– När jag jämför mitt jobb som bussförare med att arbeta med det jobb jag har jobbat med mest, som teaterpedagog, så finns det vissa fördelar. Som teaterpedagog fick jag hitta jobb för att själv se till att det blev tillräckligt mycket, säger Marika.
– Som bussförare vet jag att jag har min heltidstjänst. Jag behöver inte heller fundera på vad jag ska göra på kommande jobb så som när jag planerade lektioner. Sedan var det förstås väldigt roligt att arbeta med något så kreativt som teater. Men det blev också väldigt intensivt med många teatergrupper och klasser. Nu får jag lite mer andrum, vilket gör att jag kan vara mer kreativ på fritiden när jag känner för det, avslutar Marika.
