Kommunals medlemmar förbises i lönesatsning

Öppet brev till styrande politiker i Västra Götalandsregionen

Det har, via media, kommit till vår kännedom att det ska göras en särskild satsning på 700 miljoner kronor på vårdpersonalens grundlöner under kommande tre år, för att ”nå jämställda och konkurrenskraftiga löner”. Så långt låter det bra, och initialt applåderar Kommunal verkligen regionens goda ambitioner, eftersom anställda inom hälso- och sjukvården (och då främst kvinnor) varit felavlönade i decennier. Men när vi tittar närmre på satsningen och dess prioriteringar, så ser vi att Kommunals yrkesgrupper än en gång exkluderas. Man ska med andra ord alltså inte satsa på dem som arbetar allra närmast patienterna på regionens sjukhus. De som pumpar igång en patients hjärta när det stannat, och håller patienten i handen när denne tar sitt sista andetag, ska inte få mer betalt. De blir förbisedda, igen.

Sedan 2006 (med ett avbrott mellan 2010 och 2012), har regionen årligen satsat hundratals miljoner jämställda löner, men inte en enda krona av de pengarna har kommit Kommunals felavlönade män och kvinnor till del. I stället har de årliga satsningarna riktats mot kvinnodominerade yrken med medellång akademisk högskoleutbildning. Allt gott med det, men det hjälper inte att laga en av flera läckor när stora delar av skutan står under vatten.

Kommunals medlemmar har (ut)nyttjats till max av arbetsgivaren under pågående pandemi. De har inbeordrats kontinuerligt och maxat sina övertidskonton. När övertidstaken nåtts har de sedan fått arbeta extra nödfallsövertid. När sommaren kom 2020 fick samma fantastiska personal avstå delar av sin semester, och/eller flytta den enligt arbetsgivarens önskemål, för att få vården att fortsätta fungera. Och risken är stor att det blir samma visa i år.

Ni regionpolitiker brukar vara bra på att poängtera att det inte är ni som sätter lönerna. Men det är ni som sätter ribban och vägleder. Den här sortens satsningar och prioriteringar gör att förvaltningarna drar åt svångremmen i Kommunals löneförhandlingar. Vårt förhandlingsutrymme krymper markant, och gör det mycket omöjligt att leverera ett godkänt resultat till våra medlemmar.

Kommunals medlemmar sliter minst lika hårt som andra, högskoleutbildade yrkesgrupper. Om inte till och med mer, både fysiskt och psykiskt. Med planlagd inriktning på lönesatsningen kommer inte några av våra yrkesgrupper få ta del av höjda grundlöner. Alltså har regionens politiker återigen glömt bort våra yrkesutbildade medlemmar, som i dag har flera tusenlappar lägre lön än konkurrerande arbetsgivare i kommunerna runtomkring Västra Götalandsregionen.

Att ha målet konkurrenskraftiga löner innebär givetvis att man måste göra en omvärldsanalys, där flera faktorer spelar in. Hur ser tillgången till kompetent arbetskraft ut? Hur ser löneläget ut för kompetensen hos andra arbetsgivare? Hur får vi kompetenta medarbetare att stanna kvar i organisationen?
När i ekvationen har man tagit hänsyn till dessa faktorer? Och vad menas egentligen med ”marknadens påverkan”? Gäller marknadsprinciper bara i somliga fall, men inte i andra? 

Kommunal ställer sig starkt frågande till regionens lönepolitik, som så tydligt missgynnar våra medlemmars löneutveckling.
Styrande politiker vill alltså göra grundlönesatsningar på personal ”som uppbär den kliniska verksamheten inom hälso- och sjukvård”, men inte om de inte har tillräckligt hög utbildning?! Är det rätt uppfattat?  

Vi hoppas innerligt att styrande politiker i Västra Götalandsregionen tänker om och prioriterar annorlunda kring nämnda lönesatsning, så att även Kommunals yrkesgrupper inkluderas.

Christine Marttila, ordförande Kommunal SU Östra

Anders Wallenius, ordförande Kommunal SU Psykiatri

Lena Dahlqvist, ordförande Kommunal SU Sahlgrenska

Karin Andersson, ordförande Kommunal SU Mölndal

Michael Hennler, ordförande Kommunal Kungälvs Sjukhus

Lise-Lotte Lindblom, ordförande Kommunal VGR

Lise-Lotte Johansson, ordförande Kommunal Uddevalla Sjukhus

Ricardo Amio, ordförande Kommunal Regionservice