Facklig framgång: totalt vite på 2,4 miljoner för Göteborgs Stad

Silvana Vretoska, skyddsombud och ordförande för sektion Äldreomsorg i Göteborg, är den som agerat talesperson för ombuden under den här resan. Hon är både glad och lättad över att det här äntligen är över.

Hur är känslan nu?

– Obeskrivlig. Jag är så glad att man har lyssnat på oss skyddsombud i hemtjänsten och förstått hur dålig arbetsmiljö vi har, och att man inte har gett oss rätt förutsättningar för att utföra vårt jobb.

Vad tror du det var som gjorde att ni nådde ända fram?

– Vi är envetna och höll i och fortsatte att lyfta och trycka på dessa problem i alla forum vi har, och gentemot politikerna.

Det tog drygt fyra år. Vad tycker du om det?

– Det har tagit för lång tid, men ibland så måste man låta det ta tid för att det ska bli bra. Det är väldigt tydligt för oss att arbetsgivaren ville dra ut på det och att de trodde att vi skulle ge oss. Men vi har visat gång på gång att när vi går samman så är vi en styrka som kan lyckas och det har vi gjort.

Hur drivande har du behövt vara?

– Då jag är vald talesperson för våra 6:6a så har jag nog upplevts som oerhört jobbig och obekväm. Men det är för att jag är otroligt envis och inte ger mig. Jag har lagt oerhört mycket tid och drivkraft på detta, genom att träffa politiker och ha manifestationer för att påvisa att situationen inte är bra för oss.

Vilka andra bör omnämnas?

– Alla skyddsombud i hemtjänsten som har varit med sedan dag ett, samt alla på avdelningen och i LO-distriktet i Västsverige som stöttat oss – ordförande, ombudsmän och kommunikatörer. Vi har fått mycket stöd från många håll. Bland annat genom delaktighet i våra manifestationer på Gustav Adolfs torg. Jag vill också tacka de partier som har drivit våra krav i kommunfullmäktige och som kommit ut och anslutit sig till oss på Gustav Adolfs torg.

Hur nöjd är du med utgången? Borde det ha blivit ännu dyrare för arbetsgivaren? 

– Det är klart att jag tycker att det borde ha kostat mer. Men jag är otroligt tacksam över att man har lyssnat och förstått hur vi har det. Vitet är en stark markering, men arbetsgivaren ser fortfarande allvaret i vad vi lyfter och hur många som har sagt upp sig för att man inte orkar mer.

Vad har hänt sedan allt det här startade – vad har blivit bättre och vad är precis som det alltid varit, alternativt ännu värre?

– Restiden har blivit värre, men vi har fått kringtid. Den kringtiden försvinner dock varje gång vi är underbemannade, vilket är nästan dagligen. Ska man göra åtgärder så måste de var bestående. 

Hur långt kommer det här att räcka för att arbetsgivaren till slut ska förstå och göra det som behövs för att medlemmarna i hemtjänsten ska få drägliga arbetsvillkor och den arbetsmiljö de förtjänar?

– Kraven i 6:6a-anmälningarna måste göras permanenta. Man kan till exempel inte ta bort kringtiden när vi är underbemannade. Man måste ha en hanterbar bemanning och yrket måste bli attraktivt igen. Arbetsgivaren och våra politiker har förstört ett väldigt roligt jobb genom att alltid spara in på oss på golvet.

Vilken blir nästa fajt?

– Arbetstider och scheman, och att fortsätta stå fast vid kraven i våra 6:6a. Det gäller att inte ge sig.

Vilket är ditt bästa tips för att orka hålla i och kämpa ända in i mål?

– Att vi är många och att vi stöttar och pushar varandra, men också att det viktigt att skapa en förståelse för att vissa processer tar tid. Den gemenskap och det stöd som vi har gett varandra under den här resan är ovärderlig. Vi har verkligen visat att vi är starka tillsammans.