Att vara ombud leder till personlig utveckling
Zina är både arbetsplatsombud och skyddsombud, och hon är inte rädd för att ta fajten för sina kollegor. Så har det dock inte alltid varit.
Zina Aziz Kijani har varit anställd som fritidsledare på Rävlandaskolan, F–6, i cirka ett och ett halvt år. Frågan om hon var intresserad av att engagera sig som skydds- och arbetsplatsombud kom snabbt inpå Zinas nyanställning, och direkt från sektionen i Härryda.
I och med frågan såg Zina en möjlighet att få slutföra den fackliga utbildning hon påbörjat under pandemin, och därför inte kunnat avsluta, tackade ja och blev sedan vald till båda uppdragen av sina kollegor.
Hur viktigt är uppdraget som arbetsplatsombud?
– Jag tycker att det är jätteviktigt att folks röster hörs. Det räcker inte alltid att gå in till rektorn och säga vad man tycker och känner. Det behövs någon som lyfter de anställdas röster till en högre nivå, så att det finns utrymme för diskussion om vad som är bäst och hur man kan hjälpa till.
Vilka ingångskunskaper behövs för att bli arbetsplatsombud?
– Du kommer långt med att bara vara driven och att vilja förändra och förbättra. Sedan får man ju alla teoretiska kunskaper man behöver genom den fackliga utbildning som Kommunal håller i. De kunskaperna är värdefulla när man sedan till exempel sitter i samverkansgrupp med cheferna och de kommer med olika påhitt som jag kan säga nej till, eftersom jag vet vad det är som gäller.
Vilken är den viktigaste kunskapen du fått med dig hittills i ditt uppdrag?
– Jag har framför allt lärt mig att stå för det jag säger. Jag var ganska osäker i början kring vad och hur mycket jag kunde säga, och hur långt jag kunde gå. Kunskapen jag fått via sektionen och de fackliga utbildningarna har stärkt mig och gjort mig mycket mindre osäker. Nu vågar jag mer! Min mentor på sektionen hjälper och pushar mig också väldigt mycket till att säga vad jag faktiskt tycker. Man behöver ha skinn på näsan och vara ärlig och rakt på sak.
Jag gillar verkligen att kunna stå och säga 'Det här ni gör är fel. Vi vill ha rättvisa!'
Zina Aziz Kijani
När man vågar så utvecklas man också mycket som person. Jag har varit arbetsplatsombud tidigare, och då var jag jätteosäker och tog inte plats på samma sätt som jag gör nu. Men nu vet jag mer. Och så har jag ett jättestort stöd från både mina medlemmar och kollegor, och från sektionen. Att de håller mig om ryggen och backar upp mig, stärker mig i mitt uppdrag.
Vad vill du framför allt försöka påverka framöver i ditt uppdrag som arbetsplatsombud?
– Jag försöker påverka schemat och öka rättvisan bland de anställda. Man ska inte särskilja folk beroende på till exempel yrke. Det kämpar jag hårt för. Att kunna påverka lönen är också viktigt. Och så jobbar jag mycket för att motverka hög arbetsbelastning, så att arbetsbördan fördelas mer jämlikt, och för att man ska börja lyssna bättre på personalen när de säger att det inte fungerar.
Vilken ser du som den största utmaningen i uppdraget?
– Att arbetsgivaren inte alltid förstår vårt perspektiv. Det har varit och är svårt. Både att få dem att lyssna och att få med dem i de viktiga delarna i arbetet. Som till exempel att lyssna på önskemål om schema, och att ta in och lyssna på hur personalen mår. Vi tar upp och pratar med rektorerna om detta varje gång vi har samverkansträff. Det vi gör när ju inte bara för oss själva, medlemmarna och för personalen, utan för hela arbetsplatsens och organisationens bästa. Det är svårt, men man får fortsätta kämpa.
Vad är du mest stolt över av det du åstadkommit i ditt uppdrag hittills?
När jag påbörjade mitt uppdrag som arbetsplatsombud så värvade jag ganska snabbt en tjej som det visade sig hade felaktigheter i sitt anställningsavtal. Det kändes väldigt bra att kunna hjälpa henne att få rätt status på sitt kontrakt. Dessvärre blev hon medlem i facket försent för att vi skulle kunna hjälpa henne att få en tillsvidareanställning. Hade det funnits ett ombud på plats tidigare som värvat henne, så hade hon kunnat få en tillsvidaretjänst enligt LAS. (Lagen om anställningsskydd. Red. anmärkning.)
– Jag blir glad när vi lyckas visa vad facket faktisk kan hjälpa till med – vad du kan få som medlem. Man får ofta höra frågan ”Varför ska jag vara med?”. När vi får igenom saker för medlemmar så bekräftar det varför vi behövs och vad vi faktiskt kan åstadkomma. Men vi behöver bli fler.
Vad skulle du vilja hälsa till dem som funderar på att bli arbetsplatsombud, men som inte riktigt vågat ta steget ännu?
– Det är bara att våga, för det är ett jätteroligt och spännande uppdrag! Jag gillar verkligen att kunna stå och säga ”Det här ni gör är fel. Vi vill ha rättvisa!”
Jag tänker att jag själv skulle vilja ha någon som backar upp mig om jag bad om hjälp. Att det finns någon som fajtas för mig och mina rättigheter. Och så växer man som sagt också mycket i sin personlighet genom att vara ombud. Det är en vinst.
