Höjd pensionsålder – en fälla för kvinnor i välfärden

Blogginlägg
Den åttonde mars tänker jag på Inga-Lill, en kommunalare som nyligen gått i pension. Den tredje januari i år tog hon farväl av sin sista brukare. Hon började sin yrkesbana redan som 15-åring 1973, som fabriksarbetare på Gryts bruk. Därefter arbetade hon som ungt vårdbiträde på lasarettet i Örebro och avslutade sin karriär som erfaren undersköterska inom äldreomsorgen i Mariestad. Efter 48 år i arbetslivet har dagen nu kommit då hon går i pension.
Hon stänger dörren till personalrummet en sen eftermiddag med blandade känslor. Stolthet över alla de hon hjälpt genom åren och värmen i kollegornas kramar. Men i knät värker minnena av tunga lyft och tidiga morgnar. I nästan fem decennier har Inga-Lill sett till att andra fått omsorg, ibland på bekostnad av sin egen hälsa.
Nu är hon pensionär och behöver inte gå upp tidigt eller jobba sena kvällar. Hon tänker på alla vänner och kollegor hon sett slita lika hårt; som stannat kvar på jobbet tills kroppen inte orkat mer. Några av dem fick knappt uppleva sina pensionärsår innan krämporna tog över. Hon undrar hur många friska år hon själv kommer att få. Efter ett helt liv av arbete hoppas hon orka njuta av ledigheten, men oron gnager: Har hon fått ge mer av sig själv till systemet än hon någonsin kommer att få tillbaka?
Kopplingen mellan livslängd och pension belyser en fundamental orättvisa: de grupper som har lägst pension lever också kortast och hinner därför inte få ut lika mycket av det de betalat in
Pensionssystemet i Sverige har kritiserats för att vara orättvist, särskilt mot kvinnor i arbetarklassen. Flera faktorer gör att dessa kvinnor riskerar lägre pensioner, kortare tid som pensionärer och högre fattigdomsrisk på äldre dagar.
Riktålder - när kan jag ta ut allmän pension?
Född | Tidigast uttag av pension | Tidigast uttag av garantipension |
---|---|---|
1958 | 61 | 66 |
1959 | 62 | 66 |
1960 | 62 | 67 |
1961 | 63 | 67 |
1962 | 63 | 67 |
1963 | 64 | 67 |
1964 | 64 | 67 |
1965 | 64 | 67 |
1966 | 64 | 67 |
1967-1969 | 64 | 68 |
1970-1980 | 65 | 68 |
1981-1983 | 65 | 68 |
1984-1996 | 66 | 69 |
1997-1999 | 66 | 70 |
2000-2014 | 67 | 70 |
Höjd pensionsålder drabbar kvinnor i välfärden
Under de senaste åren har riktåldern för pension successivt höjts i takt med ökande medellivslängd. Tanken är att svenskar ska arbeta längre för att kompensera för längre liv. Annars blir det för lite pengar i systemet och pensionerna sjunker. Problemet är att livslängden inte ökar för alla grupper. Klyftan mellan hög- och lågutbildade har ökat, personer med eftergymnasial utbildning lever i genomsnitt över fem år längre än de med enbart förgymnasial utbildning. Kvinnor med låg utbildning (ofta LO-anslutna arbetarkvinnor) har inte fått samma ökning av medellivslängden som högutbildade.
En analys från Jämställdhetsmyndigheten visar att lågutbildade kvinnors förväntade livslängd vid 30 års ålder i princip stått still de senaste 25 åren – efter 2009 började den till och med sjunka, till skillnad från alla andra grupper. Enligt SCBs statistik har medellivslängden i Sverige minskat för kvinnor i alla grupper sedan 2020, även om det är en mycket marginell förändring för kvinnor med eftergymnasial utbildning.
Vi lever allt längre – men inte alla!
Mellan 2000 och 2023 har medellivslängden för högutbildade män ökat med 3,6 år.
Under samma tidsperiod har medellivslängden för kvinnor med lägre utbildning minskat med 2,8 år.
Att höja pensionsåldern i ett sådant läge slår orättvist. Risken är stor att arbetarkvinnor inte orkar arbeta längre men ändå tvingas fortsätta, med sämre hälsa och ökad ekonomisk utsatthet som följd. Jämställdhetsmyndigheten varnar uttryckligen för att en höjd pensionsålder påverkar lågutbildade kvinnor negativt. De har sämre förutsättningar för ett förlängt arbetsliv och riskerar att stå utan inkomst eller med väldigt låg pension om de inte kan jobba till den nya höjda riktåldern.
Dessa ojämlikheter innebär att pensionssystemet i praktiken omfördelar från kortlivade grupper till långlivade. När arbetarklassens kvinnor dör tidigare sparar systemet pengar, vilket cyniskt nog ökar den ekonomiska hållbarheten i systemet. Problemet är att det sker på bekostnad av dem som har det tuffast.
Kopplingen mellan livslängd och pension belyser en fundamental orättvisa: de grupper som har lägst pension lever också kortast och hinner därför inte få ut lika mycket av det de betalat in. De som lever längst (ofta högutbildade män med högre inkomst) kan däremot kvittera ut pension under fler år. Detta innebär att kvinnor i arbetarklassen drabbas på två sätt – de får både en lägre pension varje månad och under färre år än mer gynnade grupper. Medianåldern för när pension tas ut bland medlemmar i Kommunal är fortfarande 65 år, trots att riktåldern nu är 67 år. Det visar tydligt att många inte orkar arbeta längre än så.
Pensionssystemet ska vara till för alla – inte bara för dem som haft förmånen att orka hela vägen
De som tvingas gå i pension tidigare drabbas på två sätt: dels blir pensionen lägre eftersom den måste fördelas över fler år, dels har de inte rätt till grundskyddet förrän de når riktåldern. Det innebär att de under flera år får en lägre inkomst än de som kan arbeta längre.
Stor oro bland medlemmarna i Kommunal för att orka arbeta till riktåldern
En majoritet av medlemmarna i Kommunal känner en stark oro över att de inte kommer orka arbeta fram till den nuvarande riktåldern. Enligt Kommunals senaste medlemsundersökning 2024 uppger 75 procent att de är oroliga för att inte klara av att arbeta till riktåldern, som i dag är satt till 67 år. Bland kvinnor i åldern 30–49 år är siffran ännu högre – hela 4 av 5 uppger att de oroar sig för att inte orka hela vägen. Detta visar på en djup klyfta mellan pensionssystemets förväntningar och verkligheten för dem som arbetar i fysiskt krävande yrken.
Inga-Lill har lagt nästan ett halvt sekel på att få vår gemensamma välfärd att fungera och hennes historia är långt ifrån unik. Idag vill jag att politiker och beslutsfattare i Sverige ställer sig följande frågor: Hur kunde pensionssystemet bli så orättvist? Förtjänar inte kvinnor rättvisa pensioner? Varför är inte kvinnors arbetsmiljö prioriterad? Varför är inte kvinnors löner prioriterade?
Pensionssystemet ska vara till för alla – inte bara för dem som haft förmånen att orka hela vägen.
Relaterat innehåll
Blogginlägg av Mari Huupponen
Internationella kvinnodagen: Det går åt fel håll
Idag på 8 mars är det bra att uppmärksamma att facklig feminism handlar om resurserna. För Kommunal är det både en självklarhet och ett mål att välfärdsarbetare – som oftast är kvinnor – ska ha det bra. Att kunna ha ett helt vanligt välfärdsjobb, och samtidigt orka ha en fritid, vara en förälder, familjemedlem eller vän, är en jämställdhetsfråga.Blogginlägg av Malin Ragnegård
Vad händer när hundratusentals kvinnor säger ifrån?
Kommunal organiserar de yrken som är vanligast bland kvinnor i Sverige. Medlemmarna tar ett orimligt stort ansvar för den svenska välfärden, verksamheter med bristande bemanning och hög stress. Jag vill att 8 mars blir dagen då hundratusentals kvinnor slutar må dåligt i tysthet och i stället höjer sina röster. Protester som fortsätter tills vi når förändring.