Internationella kvinnodagen: Det går åt fel håll
Blogginlägg
Idag på 8 mars är det bra att uppmärksamma att facklig feminism handlar om resurserna. För Kommunal är det både en självklarhet och ett mål att välfärdsarbetare – som oftast är kvinnor – ska ha det bra. Att kunna ha ett helt vanligt välfärdsjobb, och samtidigt orka ha en fritid, vara en förälder, familjemedlem eller vän, är en jämställdhetsfråga.
Arbetarkvinnor missgynnas i Sverige på grund av kön och klass, och på många sätt har utvecklingen stannat eller går åt fel håll:
- Utvecklingen mot jämställda löner står helt still. I år arbetar kvinnor gratis 48 minuter om dagen. Sett i landet är löneskillnaderna mellan könen minst i Kalmar och störst i Östergötland, skriver företrädare för rörelsen Lön hela dagen, bland annat Kommunals ordförande Malin Ragnegård.
- Kvinnodominerade yrken är dessutom värdediskriminerade. En rapport från Lönelotsarna visar att kvinnodominerade yrken har 19 procent eller 8 000 kronor lägre genomsnittslön än jämförbara yrken som är mansdominerade eller har en jämn könsfördelning.
- Kvinnor arbetar oftare deltid, i synnerhet kvinnor i arbetaryrken. 42 procent av kvinnorna i arbetaryrken arbetar deltid. Motsvarande andel för kvinnor i tjänstemannayrken är 21 procent. 14 procent av män i arbetaryrken arbetar deltid, och 8 procent av män i tjänstemannayrken, visar LO:s rapport Sveriges jämställdhetsbarometer. Den vanligaste orsaken till att kvinnor och män i arbetaryrken arbetar deltid är att de inte har blivit erbjudna ett heltidsarbete.
- Kvinnor har oftare otrygga jobb. 24 procent av kvinnorna och 15 procent av männen i arbetaryrken har en tidsbegränsad anställning, visar LO:s rapport Sveriges jämställdhetsbarometer (2023).
- Arbetsmiljön har försämrats i arbetaryrken sedan 1990-talet, något som inte minst drabbar den kvinnodominerade välfärdssektorn. Ett genomgående mönster är att kvinnor i arbetaryrken är hårdast drabbade av arbetsmiljöproblem, medan män i tjänstemannayrken i de flesta avseenden har den bästa arbetsmiljön. Nästan hälften, 45 procent, av männen i tjänstemannayrken, kan ta korta pauser i stort sett när som helst under arbetsdagen. Bland kvinnorna i arbetaryrken är det bara 17 procent som kan det. Hela 31 procent av kvinnorna i arbetaryrken, nästan var tredje, kan inte ta korta pauser alls under arbetsdagen, visar LO:s senaste jämställdhetsbarometer.
- Aldrig tidigare har så många varit sjukskrivna på grund av stress. Psykisk ohälsa står idag för över hälften av alla längre sjukfall och det är stressrelaterade sjukfall som är vanligast. Det är väl belagt inom forskning att det främst är dålig arbetsmiljö som orsakar stressrelaterad sjukfrånvaro och en viktig förklaring till hög sjukfrånvaro inom kvinnodominerade verksamheter inom vård, skola och omsorg är en obalans mellan krav och resurser, konstaterar Försäkringskassan.
Tyvärr är det inte dessa frågor som dominerar medieutrymme eller det politiska samtalet. Om det är något som lyser med sin frånvaro i regeringens dagordning och Tidöavtalet, är det åtgärder att bemöta dessa problem som drabbar inte minst välfärdsarbetande kvinnor som Kommunal organiserar. Den kanske mest allvarliga bristen i regeringens agerande är deras oförmåga och ovilja att säkerställa välfärdens finansiering.
Om det är något som lyser med sin frånvaro i regeringens dagordning och Tidöavtalet, är det åtgärder att bemöta dessa problem som drabbar inte minst välfärdsarbetande kvinnor som Kommunal organiserar.
En enkät i tidningen Vårdfokus till alla regioner visar att 19 av 21 regioner kommer göra besparingar inom vården under 2024. Trots det beräknar SKR att regionerna kommer gå med underskott med 24 miljarder kronor. I måndags gav regeringen besked om ett tillskott på 6 miljarder, något som knappast motsvarar behoven eller stoppar varslen och nedskärningar. Enligt en enkätundersökning som Kommunal har gjort rapporterar hälften (47 procent) av arbetsplatsombud i äldreomsorgen att det förväntas ytterligare besparningar i år – i en verksamhet som redan idag är kraftigt underbemannad och saknar marginaler.
Hur har det blivit så här? När det gäller välfärdsarbetare som Kommunal organiserar handlar det för det första om otillräckliga, icke värdesäkrade statsbidrag. LO har i rapporten Välfärdsgapet visat att den akuta finansieringskrisen i år beror på inflation och ökade pensionsavsättningar. Det är en tillfällig kostnadssmäll, främst under 2023 och 2024, som är skälet till att många kommuner och regioner varslar om uppsägning, inför anställningsstopp eller höjer skatten. Eller som ett arbetsplatsombud lyfter som ett exempel på sparåtgärd: ”Uppmaningar från chef att nedprioritera trygghetslarm, även ’tysta larm’, för att inte riskera att behöva arbeta övertid.” LO:s slutsats är att staten bör hantera den här kostnadssmällen med tillfälliga statsbidrag och ändrade regler kring det kommunala balanskravet.
Dessutom handlar det om otillräckligt regelverk. Det finns en anledning till att besparingar går ut över bemanningen i äldreomsorgen: mycket annan kommunal verksamhet är starkare lagstyrd. Kommuner har krav på sig hur de ska leva upp till skollagen, och vi har socialtjänstlagen som kräver att vi ska omhänderta ungdomar som riskerar hamna i problem. Bristen på reglering av äldreomsorgens förutsättningar (främst bemanning och kompetensnivå) har skapat en situation där äldreomsorg används som budgetregulator när intäkter inte räcker till. Minister Anna Tenje har nyss valt att inte gå vidare med förslaget om en äldreomsorgslag.
På denna internationella kvinnodag önskar jag att vi synliggör den svenska ojämlikheten och välfärdsarbetande kvinnors vardag i siffror: kronor, sjuktal och tomma rader i schemat och funderar vad dessa får för konsekvens.
Precis som utredarkollegan Ulrika Lorentzi skriver är det svårt att förstå vad som är regeringens plan för välfärden. Regeringens ambitioner att säkra välfärdens förutsättningar och förbättra villkoren för välfärdsarbetare verkar vara obefintliga.
På Tempo dokumentärfilmfestival som just nu pågår i Stockholm visas en fantastisk film om välfärdsarbetare, De omätbara. Befinner du dig i Stockholm under helgen tycker jag du borde se den och lyssna på panelsamtalet efteråt med bland annat Kommunals förbundsordförande Malin Ragnegård. Barnskötare och undersköterskor i dokumentären beskriver ”en oerhörd orättvisa som är inbyggd i systemet”. Filmens tes är att det som är viktigt, yrkeskunskapen, närvaron, lojaliteten och kärleken hos välfärdens medarbetare inte går att mäta.
Men förutsättningar som välfärdens medarbetare har behöver gå att mäta. En barngrupp går att mäta, personaltäthet på äldreboendet går att mäta, att ha tillräckligt med luft i hemtjänstschemat går att mäta. Ett budgetunderskott och en medveten åtstramning går att mäta.
På denna internationella kvinnodag önskar jag att vi synliggör den svenska ojämlikheten och välfärdsarbetande kvinnors vardag i siffror: kronor, sjuktal och tomma rader i schemat och funderar vad dessa får för konsekvens.
Relaterat innehåll
Blogginlägg av Mari Huupponen
Det finns inget kvar att ”effektivisera” i svensk äldreomsorg
I samband med släppet av årets budgetproposition uppmuntrade finansminister Elisabeth Svantesson Sveriges kommuner att jobba med ”effektiviseringar” för att klara den extrema åtstramningsbudgeten för 2024, som hon själv nyss har valt att lägga. Det kommer inte att gå. Äldreomsorgsverksamheter är redan otroligt slimmade, och det finns inget kvar att effektivisera.Blogginlägg av Mari Huupponen
Hur ska man bemanna en demensenhet?
Kommunal vet att den svenska äldreomsorgen är underbemannad, men vilken bemanning som är lämplig på särskilt boende är ingen självklar fråga. Faktorer som spelar in är bland annat riktlinjer och kvalitetskrav, de boendes behov, lokalernas utformning, personalens kompetens, samt förstås deras arbetsmiljö och – enligt Kommunal – alldeles för ofta viljan att hålla kostnaderna nere. Nyss har Stiftelsen Äldrecentrum kommit med en studie som väcker tankar på hur man kan tänka kring bemanning.
