Många frågetecken innan regeringens tandvårdspolitik får oss att le

Pensionärsorganisationen PRO anser dock inte att det känns bra att bättre tandvård för pensionärer finansieras med att åldersgränsen för den avgiftsfria barn- och ungdomstandvården sänks: ”Det betyder att våra barnbarn får sämre villkor. Vi vill inte att äldres rättigheter ställs mot yngres. Alla ska ha rätt till en god tandhälsa”, kommenterar ordföranden Åsa Lindestam. Höjningen av åldersgränsen för avgiftsfri tandvård genomfördes av den förra regeringen. Målet var enligt dåvarande socialminister Annika Strandhäll, S, att säkerställa att unga fortsätter att gå till tandläkaren också när de börjat arbeta och studera.

En miljon svenskar har inte råd att gå till tandläkaren

I fjol lät Tandläkarförbundet Novus göra en opinionsundersökning om svenska folkets betalningsförmåga gällande tandvård. Enligt undersökningar har en miljon svenskar inte råd att gå till tandläkaren. Fyra av tio av de som inte har råd uppger att de inte kunnat prioritera tandläkare på fyra år eller längre. Varannan person som inte har råd att gå till tandläkaren uppger att orsaken är höjda mat-, el- och drivmedelspriser och höjda räntor till följd av inflationen.

Enligt förbundets undersökning framkom det inte att gruppen 67 år och äldre som grupp har sämre betalningsförmåga än andra grupper. Tvärtom så ansåg sig en större andel av den gruppen ha råd med den tandvård man behöver. Självklart har många pensionärer med arbetarbakgrund svårt att bekosta tandvård, men enligt Tandläkarförbundet gäller inte detta pensionärer som grupp.

Tandläkarförbundets undersökning visar att personer i åldern 35–49 år, personer som bor i en hyresrätt, personer med en hushållsinkomst lägre än 300 000 kr/år, boende i norra Sverige och arbetare i lägre utsträckning än populationen som helhet har råd att prioritera tandvårdsbesök. Sämst är situationen för boende i norra Sverige och gruppen boende i hyresrätt. Inom dessa grupper uppger drygt 25 procent att de inte har råd att prioritera de tandvårdsbesök som de behöver. Klass styr alltså mer än ålder. 

Lång väg kvar till en jämlik tandvård

Enligt den svenska tandvårdslagen ska det finnas ”en tandvård på lika villkor för hela befolkningen”. Dagens självrisk på drygt 3 000 kronor är en allt för hög tröskel för dem som har knappa ekonomiska resurser, speciellt i dyrtider. 

Det kan ses som ett feltänk att i det nuvarande ekonomiska läget göra ungas tandvård dyrare. Utöver finns det många andra grupper i samhället som i nuläget saknar marginaler att kunna ha råd med tandvård. 

Tandfrågan är viktigt för medlemmarna i Kommunal. Ämnet återkommer i de motioner som medlemmarna skickar till kongresser. Bland kraven finns att tandvården ska bli en del av den övriga sjukvården, och att högkostnadsskyddet ska gälla även i tandvården. 

Det är onödigt att ställa olika grupper emot varandra. En princip som oftast förknippats med den svenska välfärdsmodellen är principen om universalism. Med universalism avses sociala skyddssystem eller program som omfattar alla medborgare i ett land, inte endast vissa grupper, och som strävar efter att fördelningen av resurser skall ske på lika villkor. Det är en modell som är utjämnande, rättvis – och framgångsrik. Det är den bästa utgångspunkten för att garantera att det är behov och inte betalningsförmåga som styr tillgången till tandvård.