Ambitionssänkning i svensk äldreomsorg – RUT kan aldrig ersätta undersköterskor

Ambitionssänkningen innebär att äldreomsorgens ekonomiska resurser och personal inte har förändrats i takt med behoven. För att behålla dagens personaltäthet i äldreomsorgen till 2040 behöver de senaste decenniernas ambitionssänkning upphöra, anser myndigheten. Numera får omsorgstagare oftare än tidigare själva stå för kostnaden för vissa serviceinsatser, som tidigare utfördes i offentligt finansierad hemtjänst. Forskning visar också att andelen äldre som får äldreomsorg har minskat över tid. Att en lägre andel bor på äldreboenden kan inte förklaras av förbättrad hälsa bland äldre, utan snarare höjda trösklar för att beviljas den insatsen. Det finns inte heller något som tyder på att fler äldre med omfattande omsorgsbehov föredrar att bo hemma. Dessutom har det skett en förskjutning av beviljade omsorgsinsatser från äldreboenden till hemtjänst och till att närstående tar ett större ansvar. Samtidigt har anhörigomsorgen ökat.

Drygt varannan kommun, 56 procent, bedömer att offentligt finansierad äldreomsorg, trots ett intensifierat förändringsarbete, kommer kunna tillgodose de samlade vård- och omsorgsbehoven hos befolkningen i åldern 65 år eller äldre i mindre utsträckning än i dag 2040.Nästan alla kommuner, 92 procent, bedömer att det är mycket eller ganska troligt att ruttjänster kommer ersätta offentligt finansierad äldreomsorg oftare än i dag. Dessutom bedömer 65 procent av kommunerna att det är mycket eller ganska troligt att närstående kommer behöva ta ett utökat ansvar för vård och omsorg om äldre till 2040. 

Myndigheten anser att det krävs ”sannolikt mindre personalintensiva arbetssätt” för att behålla dagens omfattning av äldreomsorg. Trots att myndighetens analys är korrekt, är deras åtgärdsförslag otillräckliga, eventuellt för att de utgår från antagandet att resurserna inte kan eller kommer att öka.

Även ruttjänster och anhörigomsorg är dyra och personalintensiva ”alternativ” till dagens äldreomsorg, sannolikt även mycket mer personalintensiva än professionell äldreomsorg. Rut är inget alternativ till en professionell äldreomsorg. Utvecklingen syns redan i en åtstramad äldreomsorg där äldre hänvisas till att köpa hjälp med rutavdrag eller ta hjälp av anhöriga. När resursstarka äldre köper ruttjänster minskar gradvis intresset av att hålla uppe kvaliteten i den äldreomsorg som fördelas efter behov. En utveckling där rutavdragstjänster tränger ut generell välfärd är ett allvarligt hot mot jämlikhet.

Enligt rapporten är digitalisering en förändringsstrategi som kommunerna hoppas kan effektivisera framtidens äldreomsorg, men befolkningen är inte positiv till alla typer av förändringar. Många är negativa till välfärdsteknik som riskerar att minska mänsklig närvaro, exempelvis digital tillsyn dagtid eller nattid. 

Dessutom fastslår rapporten att befolkningen är negativ till att närstående tar ett större ansvar för vård och omsorg om äldre samt att ruttjänster ersätter offentligt finansierad äldreomsorg. Båda förändringarna minskar omfattningen av det offentliga åtagandet genom att helt enkelt minska utbudet av offentliga tjänster, en sorts ransonering. Då behöver den äldre befolkningens behov tillgodoses på annat sätt. För Kommunal är det solklart att enda lösningen är en utbyggnad av offentligt finansierad, professionell äldreomsorg – inte att notan förflyttas till individen och anhöriga.

Viktigt med klarspråk - dags att kräva mer

Ambitionssänkningen har skett utan att det svenska folket har fått ta ställning till det. Det är ett demokratiproblem. Äldreomsorgsverksamheter har urholkats i decennier och idag saknar de helt marginaler. Det är katastrofalt att urholkningen av äldreomsorg får pågå utan offentlig debatt. Det kanske är bekvämt för folkvalda att låta urholkningen ske i smyg – då behöver inte någon ta ansvar. De gradvisa försämringar som ofta genomförts i det tysta som ”effektiviseringar” måste upphöra och ersättas av en diskussion om vilken välfärd vi faktiskt vill ha och vilka resurser den får ta i anspråk.

När finansminister Elisabet Svantesson (M) presenterade de ekonomiska villkoren inför höstbudgeten från Harpsund, nämnde hon ett rikare, tryggare Sverige och 60 miljarder i reformutrymme – men inget om äldreomsorgen. Pengar är inte allt, säger Elisabeth Svantesson.

När en smygnedskärning pågår i decennier får det konkreta konsekvenser. Det blir mindre och sämre äldreomsorg. Det blir en underbemanning och risk för katastrofal arbetsmiljö. 

Trots att Kommunal har andra åtgärdsförslag och mycket högre ambitioner är Myndigheten för vård- och omsorgsanalys prognos ett värdefullt kunskapsunderlag som kan bidra till ökad medvetenhet och fortsatt diskussion om framtida för det offentliga åtagandet i äldreomsorgen.