Malin och Ulrika i Alingsås, djurvårdare med intresse att utbilda!

Vad fick er att välja det här yrket?

-Det är djurintresset och att få jobba ute som varit avgörande, säger Malin och Ulrika instämmer.

-Vi drivs också av viljan att lära andra om djur. Att få en koppling – många människor konsumerar kött, men vet inte hur hela kedjan ser ut. Vi tror att det är viktigt att människor får en förståelse för hur allt hänger ihop och det kan vi bidra med, säger Ulrika.

Hur blir man djurvårdare?

De flesta går någon form av naturbruksgymnasium, vuxenutbildning eller så har man läst på lantbruksuniversitet.

Hur ser en vanlig dag ut?

Vår arbetstid är förlagd till dagtid mellan cirka 8-16 alla dagar i veckan. Vi har fyra heltidstjänster som fem personer delar på. Ett arbetspass börjar med att utfordra djuren, räkna in dem och se så att alla mår bra. Djurvårdarna krattar samtidigt hagarna där vissa av djuren går för att undvika parasiter. Innan tio städar de lantgården som är öppen för allmänheten från klockan 10-16 varje dag. Där kan besökare gå in och få se hur djuren bor, rita en teckning eller ibland gå en tipspromenad. Under maj-september är också klapphagen öppen, då krävs lite extra tillsyn där om det är många besökare. På eftermiddagen matar vi de djur som ska ha en andra omgång mat. Fler uppgifter som görs vid behov är att man bedömer hullet på djuren för att se att de mår bra, ser över klövar och klor, vaccinerar dem och berikar deras hägn så att de får lite sly att gnaga på.

Vad är unikt med Nolhaga lantgård?

Här jobbar vi med att bevara gamla svenska lantraser och vi ingår i ett landsomfattande projekt när det gäller detta. Tyvärr har de gamla svenska raserna blivit utrotningshotade efter som de bytts ut mot raser som är mer produktionsinriktade. De raser som vi har här är tåligare för vårt klimat och har en större genetisk variation. Så det känns bra att vi får vara med och bidra till att de här raserna bevaras.

Sen har vi också en viktig samhällelig uppgift. Eftersom det här är en kommunal park så har vi möjlighet att ge barn och vuxna en kontakt med djur och natur utan kostnad för den enskilda individen. Vi träffar många barn och vuxna som aldrig varit i närheten av djur. Då känns det extra bra när man får berätta om och låta dem närma sig djuren. Man märker ju att det har en positiv inverkan på många besökare. Dessutom vill vi att människor ska få mer kunskap om hur lantbruket fungerar. Då tror vi att vi kan påverka människor att ha större respekt för djur och natur och också tänka mer hållbart när det kommer till konsumtion.

Hur arbetar ni med er arbetsmiljö?

Det kan till exempel vara att tänka på att kratta ergonomiskt. Vi krattar ju stora ytor och tänker vi oss inte för hur vi håller i och arbetar med krattan så får vi ont. Det är ett fysiskt ansträngande arbete och vi måste helt enkelt tänka oss för i alla moment. Sen arbetar vi också med levande varelser vilket innebär att vi alltid måste läsa av och ta hänsyn till dem. För att skydda oss har vi arbetskläder och stålhätteskor. Om vi sen krattar eller städar i utrymmen där vi kan få i oss mögel eller betongdamm har vi masker.

Har ni drivit någon facklig fråga på er arbetsplats?

Ja! För ett par år sedan fick vi hjälp av sektionen att driva några frågor. Bland annat resulterade det i att en av våra gödselbingar blev nedgrävd i marken för att vi skulle slippa dra supertunga skottkärror uppför en hal liten planka flera gånger om dagen. Vi fick också elskottkärror efter det! Vi har kontinuerliga skyddsronder där vi får hjälp att se över arbetsmiljön.

Ulrika, du är också nyblivet skyddsombud – vad fick dig att vilja ha det uppdraget?

Jag har ett genuint intresse för arbetsmiljöfrågor och jag kände att jag vill lära mig mer. Dessutom blir det enklare för oss att driva arbetsmiljöfrågorna själva eftersom jag vet hur allt fungerar här. Kunskap är också bra när man vill lyfta frågor – då blir man lyssnad på.