En god beredskap börjar med en stark välfärd
Blogginlägg
De senaste åren har visat oss hur viktig välfärden är när krisen kommer. Oavsett om det handlar om pandemier, skogsbränder eller en orolig omvärld, är det medlemmarna i Kommunal som står i frontlinjen och håller ihop samhället.
Kommunal har svarat på remissen om den statliga utredningen "Kommuners och regioners grundläggande beredskap inför kris och krig" (SOU 2024:65). Utredningen lyfter flera viktiga förslag, men missar något avgörande: en robust beredskap börjar med tillräckliga resurser, trygga arbetsvillkor, en bra arbetsmiljö och rätt utbildning för de som jobbar inom välfärden.
Fackligt inflytande är avgörande
Utredningen föreslår att kommuner och regioner ska göra fördjupade risk- och sårbarhetsanalyser och planera för upprätthållandet av viktiga samhällsfunktioner. Det är ett steg i rätt riktning, men om besluten fattas i kommun- eller regionstyrelser som utredningen föreslår, tappar de fackliga organisationerna sin närvarorätt och yttranderätt, vilket vi annars har i nämnderna. Då planeringen i allra högsta grad påverkar välfärdsarbetarna, är det viktigt att fackliga företrädare får inflytande när frågorna behandlas.
Medlemmarna i Kommunal har i åratal varnat för att resurserna knappt räcker till för den dagliga verksamheten, än mindre för att hantera en kris
Tillsyn utan konsekvenser riskerar att bli tandlös
Utredningen föreslår också att länsstyrelserna ska få ansvar för tillsynen, men utan möjlighet att förena förelägganden med vite. Det är en svaghet. Om ingen kan ställas till svars eller tvingas åtgärda brister, riskerar tillsynen att bli verkningslös. För att ambitionshöjningen ska få genomslag behövs en skarp tillsyn med både mer resurser och rätt verktyg.
Utbildning och resurser är grunden för en fungerande beredskap
Utredningen föreslår att både anställda och förtroendevalda ska få öva och utbildas för att kunna hantera krissituationer. Det är bra, men det kräver också att grundbemanningen ökar, så att vikarier kan sättas in när personalen utbildas. Idag saknar dessutom många inom välfärden den utbildning som jobbet kräver. Att säkerställa att alla får rätt grundutbildning och fortbildning är en självklar del av en fungerande krisberedskap.
Ta räddningstjänsten som exempel. De som omfattas av civilplikt inom räddningstjänsten får repetitionsutbildning, men den ordinarie personalen får inte samma möjlighet till fortbildning. Dessutom saknas en enhetlig utbildning för brandmän, vilket leder till stora skillnader i kompetens runt om i landet. Heltidsanställda brandmän har en utbildning som varierar från sex veckor upp till två år. Utan en tillräcklig grundutbildning eller regelbundet uppdaterade kunskaper riskerar den befintliga personalen att få svårt att hantera arbete under kris eller krig. Det kan även försvåra möjligheten att effektivt handleda de civilpliktiga, som i sin tur har genomgått en repetitionsutbildning.
Om verksamheterna faktiskt ska kunna stärka sin grundläggande förmåga måste staten ta ett större ansvar och se till att kommuner och regioner satsar på välfärden, som i dag är hårt pressad efter decennier av nedskärningar
Transparent och långsiktig finansiering behövs
Utredningen föreslår att finansieringen av kommuners och regioners beredskap ska ske genom generella statsbidrag i stället för de tillfälliga överenskommelser mellan staten och Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) som gäller idag. Det är ett steg i rätt riktning, eftersom det skapar bättre förutsättningar för långsiktig planering. Det skulle också innebära förbättrade förutsättningar för insyn och ansvarsutkrävande.
Men det räcker inte. Utredningen lämnar inga förslag som garanterar ett hållbart statligt ansvar för finansieringen. Trots att enorma summor satsas på det militära försvaret de senaste åren har satsningen på välfärden och därigenom det civila försvaret uteblivit. Medlemmarna i Kommunal har i åratal varnat för att resurserna knappt räcker till för den dagliga verksamheten, än mindre för att hantera en kris, något som blev uppenbart under coronakrisen och bränderna som rasade under 2014 och 2018.
Om verksamheterna faktiskt ska kunna stärka sin grundläggande förmåga måste staten ta ett större ansvar och se till att kommuner och regioner satsar på välfärden, som i dag är hårt pressad efter decennier av nedskärningar. När personalen får rätt resurser, trygghet och utbildning, stärks inte bara välfärden – utan också Sveriges förmåga att hantera både fred som en höjd beredskap.
Relaterat innehåll
Blogginlägg av Sofia Lindqvist
Investeringar i välfärden är avgörande för klimatomställningen
Välfärden är avgörande för att Sverige ska kunna nå de klimatpolitiska målen. Samtidigt har kommunerna och regionerna svårt att få ihop sin ekonomi. I stället för att investera i välfärden och andra nödvändiga sektorer i omställningen, gör regeringens politik idag att utsläppen riskerar att öka. Regeringen måste snabbt vända utvecklingen och investera i ett gott samhälle för oss och kommande generationer.Blogginlägg av Sofia Lindqvist
Lösningen är högre löner - inte bidragstak
Almega menar att en betydande orsak till matchningsproblemen på arbetsmarknaden är att det inte lönar sig att arbeta. Enligt dem är det helt enkelt inte värt att gå från bidrag till jobb. Men problemet är inte att bidragen är för höga, utan att ambitionerna på det arbetsmarknadspolitiska området och de lägsta lönerna är för låga.
