Snabbspår till jobb som djursjukskötare

Kommunal, Veterinärförbundet och Skogs- och lantarbetsgivareförbundet har tagit fram ett snabbspår tillsammans med arbetsförmedlingen för att nyanlända veterinärer snabbt ska kunna omskola sig till djursjukskötare. 32 sökte till utbildningen och nitton blev uttagna.
Utbildningen började den 9 januari och under tre månader studerar klassen på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, i Skara. Därefter flyttar utbildningen över till SLU i Uppsala under tre månader för att därefter följas av sex månaders praktik.
I januari blir det ett teoretiskt slutprov och därefter kan kursdeltagarna ansöka om legitimation.

Facklig information
Anja Westberg informerar om hur facket fungerar i Sverige, om försäkringar och om arbetsmiljöfrågor i just denna bransch.
- Det är vanligt med skador som riv, bit och spark, säger hon och visar upp en checklista där man kan gå igenom olika moment för att arbetet ska bli säkert.
- Ett annat stort problem är djurägarna. Det är dyrt att behandla djur och ibland kan de bli hotfulla, berättar hon.

Veterinärerna ställer frågor om Kommunal och framför allt om den kommande praktiken. Utbildningen kallas ett snabbspår men frågan är om veterinärerna upplever det som så snabbt. Det finns många års erfarenhet samlad i detta klassrum. Alla har genomgått femåriga veterinärutbildningar i sina hemländer. De har alla haft toppjobb, de har lång erfarenhet och flera av dem har haft egna veterinärkliniker. 

Alla vill börja arbeta
De flesta har varit i Sverige några år och alla talar redan mycket bra svenska. Nu ska de sadla om och bli djursjukskötare. I hemländerna är steget mellan veterinärer och deras assistenter ofta väldigt stort. Men alla i klassen uttrycker en längtan till att börja arbeta och den känsla av tillhörighet som ett arbete för med sig.
- Det här är en stor möjlighet för mig att så snabbt som möjligt få jobba med djur, säger iraniern Iraj Mansouryan.
Han berättar att han har förlorat allt. Från att ha arbetat som veterinär och att ha varit aktivist i sitt hemland till att sedan tvingas fly betydde för Iraj att förlorade precis allt. Som aktivist var han i händelsernas centrum, han var behövd. Här ska han fylla tillvaron med ett nytt innehåll.
- Jag har inte valt detta utan blev tvungen. Jag har förlorat mitt land och som flykting handlar det om att hitta en plats -min plats.
- Jag tror att djursjukskötare blir ett roligt jobb. Jag får rädda djur – det är det jobbet som jag önskar.

Fick ett praktikjobb
Första tiden i Sverige gick han runt överallt för att söka jobb. Han har gjort allt från att ha städat till att ha reparerat mobiler och datorer. Helst av allt ville han arbeta med djur och besökte därför alla djurkliniker i Stockholm för att hitta en praktikplats och lyckades till sist själv ordna praktik under sju månader.
Sedan han fick uppehållstillstånd har studerat svenska på egen hand genom att läsa svenska böcker på biblioteket under tio timmar dagligen.
- Jag har barn och ser denna utbildning som en chans att få arbete och därefter kanske jag så småningom kan försöka komma vidare till att bli veterinär i Sverige, säger han.

Hunden blev kvar i Syrien
Zabia Alhamwi och hennes man Ali Alhaiek kommer från Syrien där de hade en egen veterinärpraktik. Även de hoppas på att arbetet som djursjukskötare blir ett första steg och att de så småningom kan komplettera till veterinärer.

- Det blir lättare när vi behärskar språket bättre och kan samtala med djurägarna. Det blir väldigt bra att jobba som djursjukskötare, säger Zabia som har sjutton års erfarenhet som veterinär.
Hon berättar om den svåra situationen hemma i Syrien och hur de tvingades lämna kvar sin collie och sina hästar.
- En granne har hand om vår hund som vi försöker hålla kontakt med via Skype, säger hon och ler.

En ny chans
Nazief Shaghasy hade ett chefsjobb vid en myndighet hemma i Afghanistan där han bland annat kontrollerade veterinärernas arbeten.
- Men så blev jag tvungen att fly på grund av talibanerna. Vi får se hur det blir med denna utbildning.

Ismail Arafa från Eritrea bor numer med familjen i Borås. Han är väldigt positiv över utbildningen.
- Det här är en jättebra chans att hitta jobb, säger han.

Einas Abed Abbas från Irak ser också detta som en chans att komma ut i arbetslivet.
- Just nu spelar det ingen roll om jag arbetar som djursjukskötare.  Jag vill jobba och komma in i livet här.
Hon har fyra barn som alla trivs i Jönköping där familjen bor.
- De talar redan flytande svenska, säger hon.

Studier och praktik
Nu väntar praktik blandat med hårt pluggande. När skoldagen är över beger sig Jehad Ebrahim  från Syrien till tåget för att åka hem till sin familj i Märsta över helgen. Han har arbetat som veterinär i tjugofem år.
- Jag försöker utnyttja tiden på tåget med att plugga. Jag måste lära mig så många nya svenska ord som har med denna utbildning att göra, säger han.

Anja Westberg förstår att många av deltagarna hellre hade velat arbeta som veterinärer.

- Det finns inget snabbspår till veterinäryrket eftersom det inte är ett bristyrke. Det här är ett sätt att komma in på arbetsmarknaden och ska de kunna ta hit sina anhöriga måste de ha en viss månadsinkomst, säger hon.