Hej Medlem- Fatma Aksoy, Elevassistent Hagaskolan i Sundsvall
"Hej medlem" är en reportageserie om vardagshjältarna i Kommunal Mellersta Norrland.
I andra delen får ni bekanta er med elevassistenten Fatma Aksoy som arbetar på Hagaskolan i Sundsvall och är även fackligt aktiv i sektion Sundsvall Teknik och utbildning.
Fatma Aksoy har alltid gått sin egen väg. Honär en modig och stark kvinna som tack vare sitt engagemang, driv och frågvishet idag arbetar som elevassistent inom särskola och är fackligt förtroendevald.
Fatma är född och uppvuxen i Turkiet och kom till Sverige i början på 90-talet efter att hon träffat sin nuvarande make som då redan bodde i Sverige men var hemma i Turkiet och hälsade på familjen.
19 år gammal tänkte hon först börja studera i Turkiet men hennes familj var väldigt religiös, - min pappa sa nej, kvinnor ska inte studera. Då vart jag väldigt arg på honom och bestämde mig för att flytta till Sverige.
Hur integrerades du in i samhället?
Min man var väldigt positiv och stöttade mig att börja studera och få ett jobb, en av det första dagarna efter att jag kom till Sundsvall visade han mig vart kommunhuset låg och sa åt mig att gå in och anmäla mig till SFI så jag kunde lära mig språket.
Jag studerade SFI i sex månader och läste allt som gick, alla reklamblad som kom hem, tittade på tv-serien ”glamour” med text och hade ständigt med mig ett Lexicon.
Efter SFI var jag föräldraledig då vi fick vårt första barn och då läste jag allt som hade med barn att göra på svenska. Hur vällingen skulle vara, hur man tog hand om ett barn m.m.
Sen kände jag att jag ville studera vidare och utbildade mig då till undersköterska.
Jag jobbade ca tio år på hemtjänsten i Granlo och trivdes bra, men precis som i alla andra välfärdsområden ska det sparas in på pengar och av någon konstig anledning blir det alltid personal man sparar in på. När jag en dag 2008 hade besökt elva vårdtagare på fem timmar gick jag in till min chef och sa att det här är inte okej, det här kan jag inte ställa upp på längre.
Vårdtagarna som oftast är äldre människor kanske bara träffar hemtjänstpersonal under dagen, vilken kvalité får dem när vi är under ständig tidspress och inte har tid att sitta ner och prata med dem. Eftersom dem inte kunde erbjuda någon förbättring sa jag upp mig.
En dag läste jag i kommunalarbetaren att det fanns en yrkesutbildning i Sundsvall som hette psykiatri, omvårdnad och rehabilitering och bestämde mig för att söka den.
Under den utbildningen var jag envis, jag ville inte arbeta inom vården utan jag ville jobba inom skolan och främst med ungdomar. Till slut fick jag en praktikplats inom särskolan i Ljustadalen som elevassistent och har jobbat med det sen dess.
På särskolan jobbar vi ofta med få barn men som kräver mycket tid och omtanke.
Hur har bemanningen sätt ut där under dessa år?
Den har varit bra, men precis som inom hemtjänsten har man nu börjat dra ner på personal vilket gör det ohållbart för oss som arbetar att hålla en bra kvalité för barnen. Jag har påpekat detta till mina chefer och politiker många gånger. Det här är ingen kvalité för barnen, det börjar mer likna en förvaring av barnen och det känns hemskt att inte räcka till för dessa barn som verkligen har behov av hjälp från oss.
Jag brinner för arbetsmiljö och hatar orättvisor, därifrån kommer nog min största drivkraft.
Vad fick dig att börja engagera dig fackligt?
Jag har alltid varit politisk intresserad, hemma hos oss pratas det mycket politik och det har medfört att jag också är väldigt engagerad där jag är och jobbar.
Jag tror det var när jag jobbade på Bosvedje-skolan som jag började tycka att lokalerna var trånga och små och när vi hade ett APT började jag ställa många frågor om arbetsmiljön med mera och då sa mina kollegor att det där var fackliga frågor, då frågade jag förvånat, Vad är det?
Jag hade aldrig hört talas om facket och Kommunal fast att jag hade varit medlem sedan 1998 när jag gick med i a-kassan. Kommunal hade aldrig varit ute på min arbetsplats. Mina kollegor utsåg mig till arbetsplatsombud och skyddsombud på grund av min frågvishet och då fick jag börja gå utbildningar och det var då som dåvarande sektionsordförande Louise Häggqvist hörde av sig till mig och frågade om jag ville börja jobba på sektionen några dagar i veckan.
Nu går jag även förbundets egna "fackligt politiska kandidatutbildning" som är jättespännande och intressant.
Jag brinner för arbetsmiljö och hatar orättvisor, därifrån kommer nog min största drivkraft.
Sen jag började arbeta med facklig tid på sektionen har kommunal verkligen gjort en framstegsresa i att vara ute mer och synas på arbetsplatserna vilket är bra och vi får väldigt mycket energi och uppskattning av medlemmar när vi kommer ut till arbetsplatserna.
Hur tror du att vi kan bli fler medlemmar i facket?
Utbildning! utbildning ger kunskap och ju fler som får kunskap och kan sprida den kunskapen vidare kommer också göra att fler inser hur viktigt det är att vara med i en facklig organisation.
Det är också jätteviktigt att Kommunal arbetar mer med att öka mångfalden hos de förtroendevalda, det är tufft att komma från en annan kultur och arbeta fackligt. Du måste vara stark och tro på dig själv. Den demokratiska delen måste bli bättre och där har valberedningarna en stor roll. Man måste bli bättre på att våga fråga fler.
Tipsa oss!
Har du tips på någon medlem som skulle vara intressant att skriva om? maila: mellerstanorrland@kommunal.se
