Problemet i äldreomsorgen är inte personalbrist – det är dåliga arbetsvillkor

En majoritet av de svarande (53 procent), svarar att den låga bemanningen beror på att arbetsgivaren/kommunen anser att bemanningen är tillräcklig. Bara en femtedel (21 procent) ansåg att det inte går att få tag på personal. En femtedel (20 procent) ansåg att kommuner inte har ekonomiska möjligheter att öka bemanningen. Det finns alltså en stor diskrepans mellan verklighetsuppfattningen på lokal nivå och SKR:s argumentation om att det inte finns personal att anställa.

LAS-listor tyder på outnyttjad kompetensreserv

Ett annat sätt att undersöka om bristen på kompetens inom äldreomsorgen är ett problem är genom så kallade LAS-listor. En LAS-lista visar arbetsgivarens turordning på tidsbegränsat anställda som väntar på en tillsvidareanställning enligt lagen om anställningsskydd (LAS). Förekomsten av en LAS-lista visar därmed att en arbetsgivare inte har erbjudit alla tillgängliga arbetstagare tillsvidareanställning. Resultat, baserade på samma enkät, visar att 80 procent av arbetsgivarna har LAS-listor. Av dessa är det bara en av tio som svarar att det endast är outbildade på listan. 

Det verkar alltså som att det finns en stor kompetensreserv som kommunen inte utnyttjar. Enligt SCB:s arbetskraftsundersökning 2021 saknar 18 procent av kommunanställda undersköterskor tillsvidareanställning – inom privat äldreomsorg saknar hela 25 procent en tillsvidareanställning. Äldreomsorg är inte en bransch där efterfrågan varierar. Det är svårt att motivera det omfattande användandet av visstidsanställningar när kommuner samtidigt har en stor oro över personalbrist.

Heltids- och tillsvidareanställning är långt ifrån en självklarhet

Det är positivt att en majoritet av de svarande anger att kommunen har erbjudit anställda heltidsanställning. 55 procent svarar att kommunen har erbjudit alla heltidsanställningar. Det finns dock kommuner som inte erbjudit sina anställda tillsvidareanställningar: 11 procent av de svarande anger att det är så, 30 procent svarar att inte alla arbetstagare har fått erbjudandet. Det kan verka marginellt, men när 4 av 10 de svarande anser att deras kommuner inte erbjuder heltidsanställningar i full utsträckning per automatik kan det handla om en stor outnyttjad kapacitet av arbetskraft. Det är även oroväckande att en tredjedel av de svarande (33 procent) anger att det annonseras ut deltidstjänster. 

Trots den påstådda arbetskraftsbristen är det ingen självklarhet för en utbildad undersköterska i äldreomsorgen att erbjudas en tillsvidareanställning. Endast en tredjedel (33 procent) av arbetsgivarna svarar att en utbildad undersköterska skulle få en tillsvidareanställning direkt. Det vanligaste svaret från arbetsgivarna (37 procent), är att en utbildad undersköterska skulle få börja med visstid men få tillsvidareanställning inom 12 månader. Mer än en av fem arbetsgivare (22 procent) anser att det skulle ta längre än ett år att få en visstidsanställning.

Personalbristen som arbetsgivarorganisationen larmar om har ännu inte haft någon märkbar påverkan på villkoren som kommunerna erbjuder för äldreomsorgens personal.

Problemet är dagens arbetsförhållanden

Det är brist på personal som vill jobba i äldreomsorgen under dagens arbetsförhållanden, inte personalbrist. Annars skulle en utbildad undersköterska få en tillsvidareanställning direkt, betydligt fler ha heltidsanställning och kommuner skulle göra sitt yttersta för att få personalen att stanna. Att flytta fokus från dagens personalkris, nämligen äldreomsorgens underbemanning, till framtidens personalkris kan ses som en strategi från arbetsgivarorganisationer att ducka sitt ansvar.

Information om enkäten:

287 fackliga representanter i kommuner uppmanades mellan den 6 och 24 maj 2022  att svara på en webbaserad enkät, via e-post. Efter 2 påminnelser hade 67 procent svarat (193 svarande/287 mottagare).